KRÖNIKA. Det är alltid lika spännande att vara i Washington. Att vandra utanför Vita Huset, strosa vidare i hettan på the Mall för att slutändan nå Capitol Hill är lika upplyftande. Jag tycker mig känna maktens närvaro.
I dessa dagar är det om möjligt än mer spännande. President Trump har som bekant varit på resa. På några dagar i Europa lyckades han ifrågasätta Nato, komma med förklenade omdömen om flera av Europas ledare, karaktärisera EU som fiende, vara fräck mot Theresa May, dåligt påläst om protokollet hos drottning Elisabeth och inte tala klarspråk med Ryssland och Putin.
Vilken vecka för den amerikanska presidenten och för det amerikanska folket!
Vi vet att presidenten har ett starkt stöd utanför Washington, men kanske är nu bägaren full. Att inte vara utomordentligt tydlig mot USAs fiende Nr 1, Ryssland, är mer eller mindre en dödssynd i USA.
Just denna drastiska formulering återkommer i såväl mina privata samtal som i TV-kommentarer. Viktiga bevis finns på att Ryssland försökt lägga sig och manipulera det amerikanska valet 2016, och presidenten fumlar med orden.
Trump-administrationen gör allt för att reparera och lägga till rätta vad som sades i Helsingfors. Förklaringarna till denna röra är många, liksom flera tämligen otäcka konspirationsteorier om att Putin har någon hållhake på Trump.
Mellanårsval närmar sig och flera republikaner oroas om presidenten är ett flöte eller ett sänke för att bli omvald.
Mycket kan man uppenbarligen förlåta Trump, hans ständiga övertramp och ändrade ståndpunkter, men när det gäller USA:s säkerhet gäller andra regler. Det får inte råda någon tvekan om vilka som är fiender och vilka som är vänner. Här har president Trump snubblat fram.
Kanske detta är en avgörande punkt för presidenten – och för republikanerna i kongressen.
Lägg därtill det allt allvarligare handelskriget. Investeringar och jobb kan lämna USA, höja priset på bilar med $ 4-5.000 och skapa en global ekonomisk nedgång.
I nästa vecka kommer EU:s ledning på besök till Vita Huset med Jean Claude
Juncker i spetsen, förmodligen också med Cecilia Malmström. Jag träffade henne häromsistens, och hon har ju varit försiktig med att tala om ’handelskrig’. Nu kunde jag höra en mer bekymrad handelskommissionär. Och EU:s motåtgärder kommer nu slag i slag.
Trots all tumult och den mycket dåliga stämningen över Atlanten, är USA så mycket mer än Donald Trump. Och tur är det!
Europas historiska vänskap med det amerikanska folket kommer också att överleva denna gång. Vad hade Europa varit utan det amerikanska stödet under och efter andra världskriget? Tillsammans övervann Europa och USA kommunismen och Sovjetunionen, vilket öppnade för ett återförenat Europa.
Det finns en tid efter Trump.

Olle Schmidt (L)