KRÖNIKA. Lika för alla. Moderaternas valslogan fick nog både en och två att haja till när partisekreterare Gunnar Strömmer presenterade den på Sverigemötet. Från en scen i Göteborg levererade Strömmer en slogan som kanske lika gärna hade kunnat vara hämtad från ett gammalt socialdemokratiskt partiprogram. Orden gav först en känsla av socialistisk fördelningspolitik à la sjuttiotal och social ingenjörskonst. Lika för alla.

Men i moderaternas budskap finns en avgörande skillnad jämfört med om det hade kunnat levereras av det gamla röda arbetarpartiet. Vi är övertygade om att alla individer är just individer. Inte först och främst medlemmar av ett kollektiv där alla är stöpta i samma form. Alla vill inte samma saker, har inte samma drömmar, talanger eller ambitioner. Men alla ska få chansen att nå sina mål. Oavsett vilka de är. Lika för alla betyder för oss lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Inte lika utfall. Det är en av de stora skillnaderna mellan höger och vänster i svensk politik.

Det svenska välfärdssamhället ska ge alla möjligheten att tillgodogöra sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att lyckas på arbetsmarknaden och försörja sig själv. Utbildning är avgiftsfri. Alla svenska medborgare är berättigade till sjukvård, oavsett storlek på plånboken. Möjligheten att studera senare i livet och byta karriär ska finnas. Stöd till den som av olika anledningar behöver det likaså.

Men samhället ska inte hålla individer som är fullt kapabla att klara sig själva under armarna genom hela livet. Och det är absolut inte samhällets uppgift att se till att alla har det exakt lika i slutändan, oavsett vad man har valt att göra av de möjligheter som erbjudits längs vägen. Vad du gör av dina rättigheter och möjligheter är upp till dig själv.

Det här är i grunden inget nytt. Att ge individen möjligheten att nå sina mål, men samtidigt ansvaret att själv förvalta den möjligheten är klassisk borgerlig politik. Det här ställer även höga krav på oss som politiker, eftersom det är vår uppgift att se till att det fungerar. Att samhället uppfyller sin del av kontraktet. Det är vår skyldighet. Misslyckas vi med vårt uppdrag får det stora konsekvenser för väldigt många människor. Allra mest för de svagaste.

I höst är det val och då har alla svenska medborgare möjligheten att ta ställning till vilket samhälle de vill se. Om den sittande regeringen ska få förnyat förtroende trots det klena resultatet, eller om det är dags för någon annan att ta över. Vilket alternativ man väljer beror nog delvis på vad man anser att lika för alla innebär. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter – eller lika utfall. Om man tror på verklig rättvisa, då ska man rösta på Lika för alla.

Maria Malmer Stenergard (M)
Riksdagsledamot, Åhus
Miljö- och jordbrukspolitisk talesperson