KRÖNIKA. Mechelen och den liberale borgmästaren, Bart Somers, visar att en tydlig politik för att hålla samman ett samhälle kan fungera.

Men då räcker det inte att gång på gång uppgivet konstatera att hat- och våldsbrott är oacceptabla. Det räcker heller inte med att enbart fokusera på de omgivande sociala faktorerna.

Akuta och kortsiktiga åtgärder måste till för att stabilisera en ohållbar situation, när människor tappar tilltron till myndigheterna och när förstörelse, hot och våld blir dominerade.

Parallellt måste mer långsiktighet få utrymme, men först kräver medborgarna att få känna sig trygga.

Jag lärde mig namnet Mechelen, när den framlidne Klas Ingesson spelad fotboll i stadens stolthet, KV Mechelen.

Men också i samband med invigningen av Minnesutställningen över Raoul Wallenberg fick jag bekanta mig med Mechelen.

Belgien har haft svårt att tala om sin historia under det andra världskriget. Så sent som för drygt tio år sedan presenterades en rapport om Belgiens eftergiftspolitik mot nazisterna. I Mechelen hade SS ett uppsamlingsläger, där 25 000 judar och romer deporterades till utrotningsläger österut. Endast ett drygt tusental av dessa kom tillbaka levande efter kriget.

Ett svart minne i Belgiens historia, som idag uppmärksammas genom det välbesökta Minnesmuseet ”Kazerne Dossin”.

Så helt obekant med Mechelen var jag inte, när jag häromveckan besökte Mechelen, en stad en halvtimme från Bryssel med närmare 90 000 invånare. En historierik stad med medeltida anor i den flamländska delen av Belgien.

I mångt påminner Mechelen om Malmö; stark befolkningstillväxt, en ung befolkning, stor inpendling, intensiv nybyggnation och påtaglig invandring.  I Mechelen finns 138 nationaliteter, i Malmö 178.  Andelen utlandsfödda är ungefär likartad, kring 30 procent.

När Bart Somers tillträdde år 2001 hade det höger-nationalistiska partiet ”Vlaams Blok” över 30 procent av rösterna, idag har partiet, som numera heter ”Vlaams Belang” blott 8 procent.

Sverigedemokraterna har vuxit i val efter val i Malmö, nu Malmös tredje största parti.

Mechelen kan ge oss svaret för att bryta en negativ utveckling och samtidigt pressa tillbaka SD.

Ett metodiskt arbete för att få en av de otryggare städerna i Belgien att bryta kriminalitet och utanförskap har givit resultat. Så gott som alla siffror går i rätt riktning.

Fattigdomen minskar, i motsats till förhållandena i grannstaden Antwerpen. Brottsligheten har markant gått ned. Från att ha känt sig väldigt otrygga lovordar numera nästintill invånarna hur tryggheten ökat. Invandrargrupperna känner sig inkluderade.

Alltfler Mechelen-bor uppskattar mångfalden i staden och är stolta över att bo i Mechelen. För femton år sedan var bilden den motsatta.

Vad har då gjorts för att vända utvecklingen?

  • Fler poliser, synliga och närvarande poliser
  • Fler övervakningskameror
  • Snabba insatser mot vardagsbrottsligheten (noll-tolerans)
  • Poängterar föräldrarnas ansvar för sina ungdomars gärningar (engagemang eller böter)
  • Aktiv bostadspolitik (diversifierade boendeformer)
  • Subventionerade hyror bl a för dem som beredda att ställa upp med personliga samhällsinsatser för att bryta boendesegregationen
  • Upprustning och renovering av de utsatta områdena
  • Rena gator och inbjudande omgivningar
  • Snabba och omfattande sociala insatser för ett värdigt liv med jobb och hygglig ekonomi

De ansvariga i Mechelen var också tidigt ute och identifierade farorna med radikalisering i den muslimska gemenskapen. Att förebygga är nyckelordet! Mechelen, och staden har därför inte haft samma problem med IS-resenärer som Bryssel!

Minns därtill att det är en malmöbo som sitter häktad i Bryssel misstänkt för inblandning i de förfärliga attentaten i Paris och Bryssel.

Borgmästaren hade genom sin inkluderande politik byggt upp ett förtroende i miljöerna kring de tre moskéer som finns i Mechelen. Tilltron bland invånarna testades på ett dramatiskt sätt, när Bryssel drabbades av terrorattentaten för snart två sedan.

Bart Sommers berättade för mig att han agerade omedelbart och träffade de muslimska ledarna för att ge sitt tydliga budskap ”Vi är alla Mechelen-bor”.

Att jämföra Malmö – eller en annan utsatt stad i Sverige – med Mechelen är självklart inte helt enkelt.

Ett område där förutsättningarna är vitt skilda är inom bostadspolitiken. Sverige har ett tämligen låst och reglerat system, som ger begränsat utrymme för agerande. Sedan är det ju klart att miljonprogrammets bostäder motverkar den utveckling som genomförts i Mechelen med varierande boendeformer och riktade bostadssubventioner. ”Social housing” är ju ett begrepp som vi i Sverige inte vill kännas vid, även om också vi har likartade system.

Min bild är att i det federalistiska Belgien kan en dynamisk och viljestark politiker som Bart Somers förändra mycket, både med stöd av formell kompetens men också beroende på personlig styrka.

Men nog skulle mer också kunna göras i vårt om viljan och kraften fanns.

Att lyssna på samordningsminister Ibrahim Baylan i Agenda efter reportaget från Mechelen visade den svenska uppgivenheten.

Ord i massor, men få konkreta förslag. Inte för att Alliansregeringen måhända var så mycket bättre. Men nu verkar de flesta partier förstått allvaret, om vi inte skall permanenta utanförskap, klyftor och segregation.

För att vi skall lyckas behövs politiker som Bart Somers som vågar gå sin egen väg med en tydlig vision och vilja att förändra.

Var finns Malmös Bart Somers?

Förhoppningsvis får vi svaret efter höstens val!

Olle Schmidt (L)