Torsten Elofsson: ”Hellre ungdomsdomstolar än jourdomstolar”

KRÖNIKA. Jourdomstolar anförs av många som ett sätt att angripa brottsligheten och ge en snabbare lagföring. Tanken må vara lovvärd, men frågan är om det är särskilt genomtänkt. Idag har vi ett joursystem för häktningsförhandlingar som involverar domare, åklagare och advokater. Det innebär att det alla dagar finns en beredskap för bedömning om misstänkta ska häktas eller friges i avvaktan på rättegång.

Häktning sker många gånger då en frigivning kan försvåra den fortsatta utredningen och/eller den misstänkte flyr för att undkomma rättegången. Oftast krävs ytterligare utredning och bevisning för beslut om åtal . Rättssäkerheten och kravet på en rättvis rättegång är avgörande.

Det nuvarande systemet fungerar i sig väl. I den delen bör lagstiftaren snarare se över reglerna för anhållande och häktning. Det upplevs som stötande att personer misstänkta för grova brott friges i avvaktan på rättegång. Ett beslut om häktning innebär att förundersökningen påskyndas och underlättas. Motsatt innebär frigivning ofta att handläggningstiden förlängs och att ärendet hamnar i den så kallade balansen.

Förslagen om en jourdomstol innebär att huvudförhandlingar skulle hållas under helger och kanske även under kvälls- och nattetid. Det är svårt att se några vinster med en sådan ordning. Få ärenden kan avgöras utan kompletterande utredning. Finns flera gärningsmän krävs att deras roller i brottet klaras ut.  Försvarsadvokaten måste få tid att sätta sig in i ärendet. Ofta finns det öppna ärenden på den misstänkte som måste samordnas.

Sammantaget innebär det att jourdomstolar huvud­sakligen skulle bli sysselsatta med brott av mycket enkel beskaffenhet, t ex olovliga körningar och snatterier. Mycket väsen för lite ull kan tyckas. Dyrt blir det. Lägg förslaget om jourdomstolar i papperskorgen. Ändra istället reglerna för anhållande och häktning.

Då är frågan om ungdomsdomstolar betydligt mer relevant. Svensk rättsordning har idag en tudelad handläggning av ärenden avseende unga brottsmisstänkta. Unga under 15 år är inte straffmyndiga och kan därför inte åtalas för brott. Vid misstanke om brott överlämnas ärendet till socialtjänsten för fortsatt handläggning. Den tvångsåtgärd kan komma ifråga är ytterst omhändertagande med stöd av Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, eller sluten ungdomsvård. Socialtjänsten tar i dessa fall beslut som sedan prövas av Förvaltningsrätten

Unga brottsmisstänkta mellan 15 – 18 år kan bli föremål för förundersökning och åtal och deras sak prövas i tingsrätten i första instans. Handläggningen av dessa brottmål följer särskilda regler om skyndsamhet.

Den nuvarande uppdelningen mellan tingsrätt och förvaltningsrätt är olycklig. En bärande tanke vad gäller handläggningen av unga kriminella är att den ska ske skyndsamt och att det ska finnas en tydlig koppling mellan gärning och påföljd. Rättsväsendet lever idag inte upp till kraven i det avseendet.

Idag är gärningsmännen ofta unga, inte sällan under 15 år, och anlitas då av äldre eftersom de uppfattas som straffimmuna. Då ingripande trots allt sker, överlämnas den unge till vårdnadshavare eller socialtjänst. Ett brott som begås av en 14-åring behandlas annorlunda än om den begåtts av någon som fyllt 15 år, trots att reaktionerna  är i stort desamma.

Torsten Elofsson (KD)
Ordförande Kristdemokraterna i Malmö