Torsten Elofsson: ”Organiserad brottslighet fräter på vår välfärd”

KRÖNIKA. 1993 antogs Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Målet med LSS är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen och att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Insatserna enligt LSS är flera och ger ett välbehövligt stöd för många människor. Lagen syftar till att hjälpa samhällets mest utsatta och deras närstående. Därför är det särskilt allvarligt när pengarna inte går till det de är avsedda för.

Året då LSS antogs uppgick antalet brukare till 7000 som i genomsnitt fick hjälp 40 timmar per vecka. Samhällets kostnad uppgick då till cirka 2,7 miljarder kronor. Genom åren har antalet brukare ökat och uppgår i dagsläget till drygt 15000. Antal timmar per brukare är nu uppe i 128 timmar per vecka till en total kostnad av 30 miljarder. Statens årskostnad för LSS är nästan densamma som kostnaden för polisen, åklagarmyndigheten och domstolsväsendet. Kostnaderna har som synes ökat dramatiskt, liksom antalet assistanstimmar.

30 miljarder är mycket pengar, men kostnaden kan givetvis försvaras i det fall medlen används till brukare med allvarliga funktionshinder. Dessvärre har kriminella angripit systemet. Beräkningar gör gällande att brottslingar plockar hem runt 15 procent av utbetalningarna. Det innebär att fyra till fem miljarder av LSS-stödet hamnar i fel fickor. Delar av dessa pengar har troligen slussats vidare till terrororganisationer. Exempel på brottslighet kopplat till LSS finns i den uppmärksammade Södertäljedomen. I Halmstad har ett företag under en tioårsperiod mottagit 32 miljoner i ersättning. Pengar som till stor del överförts till ägarens eget konto. En familj i Uddevalla har på felaktiga grunder tillskansat sin drygt 6,6 miljoner. Listan över uppdagade brott kan göras lång. Från 2010 till och med maj 2017 åtalades 186 personer för LSS-relaterade brott.

Delar av de medel som pumpas in i LSS borde rimligen användas för en bättre kontroll som medför att hjälpen tillkommer rätt brukare och seriösa aktörer. Nuvarande åtstramningar tenderar att slå fel då i många fall verkligt hjälpbehövande hamnar i kläm. IVO är den instans som ger tillstånd för anordnaren och utövar tillsyn över LSS-verksamheterna. Det som är ägnat att förvåna är att Försäkringskassan saknar kontrollbefogenheter.

Lagstiftarna måste i större utsträckning värna om skattebetalarnas pengar och se till att det finns fungerande kontrollmekanismer. LSS är bara ett exempel på områden inom välfärdssystemen där den organiserade brottsligheten till synes relativt ostört kan agera och roffa åt sig våra allmänna tillgångar, något som på sikt hotar allas vår välfärd.

Vår nuvarande lagstiftning är i många avseenden naiv och skapar myndigheter utan minne. Ett första steg för en bättre kontroll är att lagstiftaren ger myndigheterna en ny registerlagstiftning som möjliggör bättre kontroll och samordning som resulterar i att kranen stryps för den nuvarande miljardrullningen – till glädje för såväl skattebetalare som brukare och seriösa företagare.

Torsten Elofsson (KD)
Ordförande KD Malmö