Maria Malmer Stenergard: ”Hur illa som helst”

KRÖNIKA. Sommarvädret må inte ha varit till alla semesterfirares belåtenhet, men den politiska debatten har varit ovanligt het.

”Hur illa är det egentligen?” undrade en kompis arbetskamrat som bara läst rubrikerna om Transportstyrelsehaveriet.

Jag funderade på svaret. Det handlar om en regering som ansvarar för en myndighet vars ledande företrädare har begått fundamentala fel och medvetet brutit mot lagen. En regering, vars ansvariga ministrar antingen inte har vetat eller inte agerat, och definitivt inte informerat övriga berörda ministrar. En regering med ministrar som inte vill svara på allmänhetens frågor, annat än inför Konstitutionsutskottet. Men det behövde jag inte säga.

”Hur illa som helst” svarade jag, och nöjde mig med att ta fram telefonen och visa upp besluten som generaldirektören fattat med berått mod. Kompisens kollega läste medan jag gick till baren. När jag kom tillbaka satt han där med hakan halvvägs ner i ölen.

Transportstyrelsens generaldirektör ställdes inför två alternativ. Alternativ ett innebar att man följde lagen men blev försenad med IT-projektet i en till två månader. Alternativ två innebar att man bröt mot tre lagar, spred säkerhetsklassad information och riskerade negativ publicitet. Men man skulle då bli klara i tid.

Underlaget var undermåligt, men alternativen tydliga. Döm själva:

Generaldirektören funderade ett par dagar. Sedan skrev hon på för alternativ två. Det fick till följd att allt det man räknat med kom att inträffa. Hon bröt mot tre lagar, med öppna ögon. Utan att konsultera chefsjuristen. Hon kom väldigt billigt undan när hon godkände strafföreläggande med böter.

Men enligt Maria Ågren själv, har hon upprepade gånger gett detaljerad och full information till högt uppsatta tjänstemän hos regeringen. Det framkommer av protokoll från Statens Ansvarsnämnd, som ska avgöra om hon ska få behålla sitt nuvarande jobb som generaldirektör.

När man följer tråden från Transportstyrelsen kommer man närmare och närmare statsministerns tjänsterum. Frågorna blev inte färre när regeringen inte kunde vänta till torsdagens planerade sammanträde, utan extrainkallades på en söndag. I söndags, den 27 augusti, sammanträdde regeringen för att besluta om omedelbart entledigande av statssekreterare Emma Lennartsson. Hon är inte vem som helst. Hon är statsministerns närmaste medarbetare. Och hon ska flera gånger ha informerats om skeendet på Transportstyrelsen.

Och nej, det är inte alls beslutet att outsourca som är problemet. Det vill naturligtvis regeringen göra gällande, för att lite av ansvaret ska spilla över på Alliansen. Men till att börja med var det inget av regeringspartierna som var emot outsourcing när beslutet fattades. De röstade ja. För det andra är det ofta effektivt att låta externa experter sköta avancerad drift. Ta bara kristianstadsföretaget T-kartor, som gör kartor till amerikanska försvaret, som ställer höga krav på sina leverantörer. Det tog dem över två år att få rätt säkerhetsklassning. Det är alltså den som är viktig, inte outsourcingen i sig.

Den formella granskningen av regeringen bara börjat. KU ska börja gräva upp den kennel som tycks ligga begravd i den här historien. Tills den är klar rekommenderar jag Emanuel Karlstens sammanfattning av bland annat förhören hos Säpo.

Jag ser fram emot KU:s slutsatser. Vi har förvisso väldigt många myndigheter och väldigt många generaldirektörer i det här landet. På tok för många. Men jag har väldigt svårt att förstå hur en av generaldirektörerna ska kunna vara föremål för förundersökning hos Säpo utan att hela regeringen känner till det. Och i synnerhet den som bär det yttersta ansvaret.

Maria Malmer Stenergard
Skattepolitisk talesperson (M)
Riksdagsledamot, Åhus