Olle Schmidt: ”Ingen engelsk frukost efter Brexit?”

KRÖNIKA. Efter några dagar i Skottland förstår jag bättre både den brittiska och skotska vådan av och oron inför Brexit.

Varje dag kommer olika besked över vad som gäller.

Utrikesministern säger att EU bara kan drömma om (go whistle) att få de 50–100 miljarder euro som nämns som kvarvarande skuld till EU från Storbritannien. En regeringskälla talar om att 40 miljarder kunde vara acceptabelt, vilket dementeras nästa dag.

EU:s chefsförhandlare svarar med sin torra humor att han inte hört någon som visslar. Däremot hör han att klockan tickar!

En annan minister åker till Danmark och ger ett muntert besked om framtida danska möjligheter att fortsatt få fiska i brittiska vatten. De skotska fiskarna upprörs. Det var ju om att ta tillbaka kontrollen av våra egna vatten, som vi röstade.

De tusentals britter som i dessa dagar lämnar det dystra sommarvädret på den stora ön för att bege sig till det heta Sydeuropa får veta att framtidens resor både blir dyrare och krångligare efter Brexit.

Likaså har en dispyt uppstått om hur gränsen på Irland skall lösas.  Den nye premiärministern (Taoiseach) i Dublin, Leo Varadkar, vill inte se någon särskild ”Brexit-gräns” utan föreslår i stället ett Efta-medlemskap för Storbritannien, något som med kraft tillbakavisas av London.

Uttalanden slungas ut varje dag, beskyllningar om lögner far genom luften.

Premiärminister Theresa Mays dagar är räknade, Skottlands första minister har fått ett mildare tonfall efter förlusterna vid valet i maj och Nordirland saknar styre.

Oredan verkar vara total!

De som röstade för att stanna hoppas att utträdet kanske kan stoppas. De som röstade för att lämna menar att överdrifter och skrämselpropaganda dominerar debatten, även om man också här kan höra en viss frustration.

Alla olika och osäkra besked påminner mig om Hasse & Tages berömda ironi om Olof Palme och mjölkpriset: ”Det hade jag ingen aning om!”

Allt skulle vara så enkelt att bara få tillbaka kontrollen över landet, som var huvudbudskapet under folkomröstningen. Nu visar det sig att verkligheten inte är fullt så enkel!

Jag har varit en anhängare av folkomröstningar vid vissa speciella tillfällen, men i den nya medieåldern har jag blivit alltmer tveksam. Vem tar ansvar för resultatet? I det brittiska fallet är det en stukad premiärminister – som röstade för att stanna – som får ta hand om det historiska utträdet ur den europeiska familjen. Inget dussin-beslut precis!

De främsta Brexiteers verkar att ta det hela med ro och göra det som engelska politiker alltid varit så bra på, att använda sin humor, sin ironi och sin ”wittiness”.

Men just nu förefaller detta vara en ganska vansklig metod med ett EU, som vill att processen går så snabbt och smidigt som möjligt.

Men humor är förvisso ett bra medel i politiken. Jag har alltid tyckt att vi använder det för lite i vårt land.

Under den internationella festivalen i Edinburgh är humorinslagen många och det politiska livet får sin beskärda del. I år mer än vanligt!

Humorfestivalen i Lund ”Lund Comedy Festival” har hämtat inspiration just från Edinburgh, världens största humorfestival.

Under en timmes sprakande föreställning med fyra väldigt skickliga komedianter fick jag en bild av politiken på den brittiska ön. Skratten flödade, men ibland, på brittiskt maner, satte sig skrattet i halsen.

Theresa May ville så väl, men hade inga svar. Jeremy Corbyn var en Messias utan innehåll. De Gröna och Liberalerna var i stort sett osynliga. Trump och Putin desto mer närvarande!

Om Brexit utspann sig följande träffande scen:

En man vill ha en kontinental frukost. Nej, det går inte, säger servitrisen, men vi har en engelsk frukost.

Men bacon har vi inte, den kommer från Danmark.

Och ingen korv, den är ju från Tyskland. Och tomater har vi inte heller, de är från Spanien.

Men blodpudding har vi.

Men den tog just slut!

Skratten rullade genom lokalen!

Tänk vad humor kan göra för att lättare förstå livets konstigheter!

Och de stora politiska beslutens betydelse för vardagen!

 

Olle Schmidt (L)