Maria Malmer Stenergard: ”Alliansen har fått nog”

KRÖNIKA. Sverige står inför två riktigt stora utmaningar. Att arbetsgivare tar ansvar för sina medarbetare genom att teckna sjukförsäkring är inte en av dem. Inte heller välfungerande verksamheter inom välfärden som går med överskott.

Politiska resurser är inte oändliga. Vi måste göra tuffa prioriteringar och rikta vår kraft dit den behövs allra mest. Det handlar om två riktigt stora utmaningar: Utanförskapet och konkurrenskraften.

Sverige har i dag 130 områden där färre än hälften i arbetsför ålder går till jobbet. Många finns i Skåne. Snart lever en miljon människor i vårt land i utanförskap och bidragsberoende. Riskerna för nästa generations utanförskap är stora. Av de människor som nu ska etableras i vårt samhälle har hälften högst grundskoleutbildning. Det kallar jag en riktig utmaning.

Det finns inte heller några enkla svar. Men klart är att gårdagens svar inte duger som lösningar i dag. Den svenska arbetsmarknaden måste öppnas upp även för människor utan lång utbildning. Alla måste kunna få en plats att växa från. Även en låg lön är en lön, och med den följer en möjlighet till självbestämmande och makt. Ett jobb kan leda till nästa. Därför är det första jobbet så viktigt. Smarta lärlingsutbildningar kan vara en väg. Fler RUT-tjänster en annan. Förskolan måste stärkas för att förhindra att utanförskap ärvs. Skatterna behöver sänkas för dem med lägst inkomst, så att det blir större skillnad att gå från bidrag till arbete. Men bidragen behöver också begränsas och knytas till krav på delaktighet och engagemang. Det är en ny tid och vi måste hänga med. Vi har lämnat förslag på alla dessa områden och vi kommer att lämna fler. För att det är vår skyldighet.

Jobben skapas inte av politiker i form av traineetjänster. Det har regeringen bevisat. Jobb skapas av företag som mår bra. Det för oss till nästa utmaning.

Hälften av vårt välstånd finansieras av vår export. Vi är beroende av företag som går bra och som säljer sina idéer och varor till andra länder. Den internationella konkurrensen hårdnar. Det krävs allt mer av företag och länder för att attrahera den bästa kompetensen när arbetsmarknaden är global och en app-programmerare kan välja och vraka mellan olika länder. Det är en utmaning, särskilt i en gungig omvärld. Lösningen innehåller många ingredienser: En bättre skola för alla, med mer undervisningstid, mer matematik och programmering. En reformerad bostadsmarknad. Sänkta marginalskatter. Ett generöst personaloptionssystem som kan locka kompetens till företag som växer. Välfungerande myndigheter med korta och begripliga vägar.

Det första steget är att erkänna utmaningarna. Det gör inte regeringen. Den blundar för utanförskapet och saknar därmed helt reformer för att fler ska få en plats att växa från. Alla ska helst vara välbetalda. Eller åtminstone lagom välbetalda. Ska man tjäna lite mindre, så ska det vara på bidrag – inte på arbete. Det är en förödande inställning. Om inte alla som kan försörja sig själva också gör det, så kommer vi inte att klara framtidens utmaningar. Det går inte att vara fin i kanten. Bidrag måste vara förbehållna dem som inte har något alternativ.

Samtidigt får man i vänsterns Sverige inte tjäna för mycket. Det finns en föreställning om att man alltid kan skruva åt företagens villkor lite till. Beskatta lite mer. Regeringen har redan höjt skatten på jobb och tillväxt med över 40 miljarder. Men den är inte nöjd: i höstbudgeten riskerar vi höjd skatt för småföretagare, en ny flygskatt och ytterligare fler hårt arbetande människor som ska betala statlig inkomstskatt.

Bäst för Sverige vore en gemensam alliansbudget med samlade förslag på hur Sverige ska kunna möta utmaningarna. Med bara ett drygt år kvar till valet, har dock Alliansen kommit överens om att göra allt vi kan för att stoppa de tre ovannämnda skatterna. Vi har släppt fram en svag regering men nu är det dess skyldighet att respektera riksdagens styrka.

Maria Malmer Stenergard
Skattepolitisk talesperson (M)
Riksdagsledamot, Åhus