”Vi måste tala om att ge nyanlända rätt verktyg”

DEBATT. Arbetslösheten bland inrikes födda ligger enligt Arbetsförmedlingens senaste statistik på 4,1 procent. För utrikes födda är den 22,2 procent.

Det är en oacceptabelt stor klyfta, som vi måste våga tala tydligt om.

Inte minst eftersom bristen på personal är omfattande i flera branscher, bland annat inom välfärden. Region Skånes rekryteringsbehov är 2 750 personer om året fram till 2027. Och då är detta ändå bara beräknat utifrån hur många som krävs för att ersätta den personal som slutar eller går i pension. Samtidigt prognostiseras skåningarna bli 162 000 fler under samma period.

Siffrorna är övertydliga. De insatser som görs är däremot vaga. Den rödgröna regeringen – och det rödgröna styret i Region Skåne – putsar bara lite på den snabbt växande arbetslösheten. Det handlar om en handfull trainee-jobb, om några fler platser på specialistutbildningar – viktiga men på ett annat sätt – och den potentiellt efterlängtade renodlingen av arbetsuppgifter, som bland annat kan befria nyckelgrupper från betungande administrativt arbete. Läkare ska utföra läkaruppgifter, etcetera. Viktigast i detta sammanhang måste nog snabbspåren sägas vara, möjligheten för nyanlända att snabbt få sin legitimation som till exempel sjuksköterska godkänd i Sverige. Kruxet är att det går för långsamt. Sedan starten för snabbspåren i januari 2016 har 3 540 personer i hela landet börjat på något av de fem snabbspåren.

Resultatet är att lediga tjänster i dag inte kan tillsättas tillräckligt snabbt. Tudelningen av samhället ökar och personer med låga kvalifikationer, varav många återfinns bland de nyanlända, hamnar allt längre från arbetsmarknaden.

Det finns ett uppenbart behov av att sluta administrera arbetslöshet och i stället underlätta etablering av nyanlända. Integrationsinsatser är samhällsekonomiskt viktiga.

Med detta noterat ska man också notera att en tredjedel av de som har kommit till landet under senare år saknar grundskola, och att medelåldern hos dem är knappt 40 år. Problem eller potential? Det kan vi själva avgöra.

Vår bestämda uppfattning är att mycket kan göras på både system- och individnivå.

Sverige har den lägsta andelen så kallade enkla jobb i OECD, vilket stänger ute människor från deras egna drömmar och ökar samhällets försörjningsbörda. Vi måste anpassa förutsättningarna i Sverige så att den här gruppen också kan få jobb.

Samhället kan ge mer hjälp till självhjälp. Kopplingen mellan ansvaret för allas försörjning och den enskildes egna ansträngningar måste bli tydligare. Det ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Och samhället ska se till att de verktyg som behövs också finns tillgängliga.

Ett litet exempel är att Region Skåne skulle kunna underlätta mer för nyanlända genom att mer konsekvent bistå med uttalsträning. Ofta räcker det inte att någon talar grammatiskt korrekt svenska, det är minst lika viktigt att den har en bekant språkmelodi. Detta är en liten insats som kan stärka självbilden och underlätta etableringen.

Arbetslinjen är grunden för vår välfärd. Den får inte brytas. Om den tvärtom kan stärkas genom att fler nyanlända får bättre kunskaper i svenska språket är det mer än välkommet.

Carl Johan Sonesson (M)
regionråd och oppositionsledare

Caroline Wessel (M)
2:e vice ordförande i personalnämnden
Region Skåne

Artikeln har också publicerats i Norra Skåne (15/6, inte på nätet).