Olle Schmidt: ”Spännande tider!”

KRÖNIKA. Fyra minuter!
Så lång (kort!) tid tog det för EU:s 27 ledare att i lördags komma överens om villkoren för Storbritanniens utträde ur den europeiska unionen. En union som Storbritannien blev medlem uti 1973.
Den 29 mars 2019 – alltså 46 år senare – skall alla förhandlingar vara avslutade. Det känns dystert, men är förhoppningsvis inte början till fortsatt söndervittring av världens mest lyckosamma fredssammanarbete, som just i år firar Romfördragets 60 år.

EU:s Brexit-dokument är på nio sidor med 28 punkter.
Det slås fast att ”att en icke-medlem av unionen, som inte lever upp till samma krav som en medlem, kan inte ha samma rättigheter och ha tillgång till samma fördelar som en medlem.”
Ett krångligt sätt att uttrycka att utan den fria rörigheten, ingen tillgång till den inre marknaden. Några brittiska russin ur kakan, blir det alltså inte tal om!

Tre punkter nämns som särskilt viktiga att klara av i en inledande fas.

En av de viktigaste punkterna är självfallet hur de tre miljoner EU-medborgare som idag bor, arbetar och studerar i Storbritannien skall hanteras. På samma sätt måste de britter som bor, arbetar och studerar inom EU garanteras motsvarande rättigheter. Detta är självfallet viktigt för oss i Sverige, men kanske ännu viktigare för medlemsländer som Polen och de baltiska staterna.

Det har sedan en tid varit känt att EU menar att Storbritannien har ekonomiska åtaganden som måste klaras ut på ett tidigt skede. Summan 60 miljarder euro har nämnts. Regeringsföreträdare i London har varit ytterligt upphörda, i synnerhet de mest militanta ”Brexiteers”. Angela Merkel slog an en mer försonlig ton.
Den tyska förbundskanslern var noga med att inte ange någon summa. ”Det får vi ta steg för steg”, var hennes lugnade besked. Så viss flexibilitet syns redan, vilket är hoppfullt.

Ett problem som återkommer är vikten av att lösa gränsfrågan på Irland. På den gröna ön närs hos alltfler en förhoppning om att Brexit skulle kunna innebära vägen mot ett enat Irland.
Det finns långtgående skrivningar i EU:s Brexit-dokument till stöd för fredsavtalet från 1998 ”Good Friday Agreement”, men inte så tydliga som en del hade hoppats på, ett EU-stöd för ett ”United Ireland”. Så blev det inte!
De tusentals döda i den långdragna konflikten (The Troubles), som startade 1969 och avstannade åren efter millennieskiftet, visar hur känsligt det kan vara att röra i historien.

Det finns en påtaglig oro i flera huvudstäder hur utdragna förhandlingarna blir. Framtiden mellan Bryssel och London kan ju inte diskuteras, innan förutsättningarna för uttåget är klart. Men länder som har stor och betydelsefull handel över Engelska kanalen som Nederländerna och Danmark vill snabba på processen.
Den stora enigheten i lördags – de fyra minuternas behandling av Brexit – är givetvis inte hela sanningen. De 27 medlemsländerna har olika och tydliga prioriteringar, som nu EU:s tre viktigaste institutioner har att sammanväga.
Jag tycker också att den angående franske presidentens uttalande om att EU är inte ute för att bestraffa Storbritannien, utan för att slå vakt om EU:s egna intressen, kändes rimligt.
En skilsmässa slutar ju i ett delat bo.

Finns då saker i dessa dagar att glädja sig över?
Jo, jag tror nog att Emmanuell Macron lyckas besegra nationalisten Marine Le Pen på söndag. Det är bra för Frankrike, det är bra för Europa!

Viktor Orbán har blivit kamratfostrad av sina partivänner i övriga EU. Skärp Dig annars kastar vi ut Dig ur den kristdemokratiska partifamiljen, Europeiska Folkpartiet, EU-parlamentets största partigrupp. Det verkar som detta till del bar frukt. Den ungerske premiärministern kan tänka sig justera i den lagstiftning som hotar den fria forskningen och George Soros skapelse, CEU, Central European University i Budapest.

Slutligen: en omfattande opinionsundersökning inom hela EU visar att tilltron till EU har ökat. Svenskarna är klart mer positiva än snittet bland de 28. Stödet för EU ökar faktiskt också något i Storbritannien och Ungern, dock från låga siffror.

Något att glädja sig åt, när EU-dysterkvisten upphäver sin skrovliga stämma om Europas sönderfall och EU:s snara död.
EU kan förvisso bättre!
Men det är EU som kan!

Olle Schmidt (L)