Maria Malmer Stenergard: ”När Jante avstår från världsarv”

KRÖNIKA. Tänk vad synd om en utländsk turist är här den 13 december men missar luciafirandet. Tänk vad synd om man är här i juni men missar midsommar. Och tänk, om man besöker den skånska ålakusten en fullmåneskväll på hösten, men missar ålagillet!

Nu är det dags för världens länder att nominera levande traditioner till Unescos listor över immateriella kulturarv. I Sverige har vi sedan en tid tillbaka låtit Institutet för Språk och Fornminnen lista svenska levande kulturarv. Där finns bland annat lucia, midsommardans, fädbodkultur och fika med. Och så ålafisket längs ålakusten. Så här står det om det:

Förutom själva fisket, med dess specifika redskap, kunskap och organisation, rör det sig om traditioner och kunskap kring mat och måltider, muntlig tradition i form av berättelser och speciella benämningar, byggnadstraditioner samt kunskapen om den så kallade hommabåten.

Norge har nominerat folkmusik och dans. Belgien sin ölkultur. Det finns gott om svenska traditioner att bevara och belysa. Men den svenska regeringen väljer att inte nominera.

Man vill, enligt Kulturdepartementet, inte skapa ”värdehierarkier”. Statssekreteraren Per Ohlsson Fridh på Kulturdepartementet säger så här till Sveriges Radio: ”Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki”.

Det är alltså Jante som styr. ”Du ska inte tro att du är nåt – kulturarv”.

Nu kan den borgerliga läsaren invända att Unescos listor är politiska listor och att kulturen borde klara sig stark utan politiska projekt. Det är naturligtvis riktigt. Men givet att vi faktiskt har ratificerat Unescokonventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet, så borde vi använda oss av möjligheten att lyfta fram våra unika traditioner.

Sverige har i dag femton världsarv. Visby, Birka och Höga Kusten är några av dem. Säga vad man vill om världsarvet, men det bidrar till att locka besökare från hela världen. Och turismnäringen blir allt viktigare för den svenska ekonomin.

Skåne har som strategisk målsättning att turismen ska bli en basindustri till 2020. Enligt Tillväxtverket ökade turismens totala omsättning i Sverige med 7,0 procent till 282 miljarder kronor under 2015. Mest ökade turismens exportvärde, det vill säga utländska besökares konsumtion. Antalet som arbetade inom turism ökade år 2015 med 9 000 personer till 165 400. Sedan år 2000 har den totala omsättningen för turismen i Sverige ökat med 87,7 procent i löpande priser.

Nu har vi alltså en chans att lyfta fram fler världsarv, marknadsföra Sverige och bidra till turism. Att välja ut några är inte att förringa andra. För Skånes del är ålafisket på ålakusten mellan Åhus och Stenshuvud ett självklart kulturarv.

Den 2 maj tänker jag i en interpellationsdebatt fråga kulturministern varför hon håller Jante högre än det svenska kulturarvet. För min del får Jantekulturen gärna dö ut.

Maria Malmer Stenergard (M)
Riksdagsledamot, Åhus
Skattepolitisk talesperson