Olle Schmidt: ”Brexit kanske inte betyder Brexit?”

KRÖNIKA. Så var det då överlämnat, det beramade brevet enligt artikel 50 från Theresa May om det brittiska utträdet ur EU. Förhandlingarna skall bli klara inom två år!

Jag befann i Bryssel denna dystra dag i förra veckan och nog blandades vårens lätthet med tunga sinnen om vad som kommer att ske nu. Kommer Storbritannien följas av fler länder som vill lämna den europeiska EU-familjen? Preciseringen kan anses onödig, men som PM May uttryckte det; ”Vi lämnar ju inte Europa!”

Britterna anger följande principer för de kommande förhandlingarna:

  • respekt och samarbete
  • medborgarna främst
  • ett heltäckande avtal
  • samverkan för att minska risken av osäkerhet och otydlighet
  • börja förhandlingarna så snart som möjligt med tekniska och detaljerade förhandlingar, men de största utmaningarna måste få högsta prioritet
  • samarbeta för att förstärka och skydda de europeiska grundvärderingarna

Theresa May påpekar särskilt att ”ingenting får göras för att riskera freden på Nordirland”.

Till detta kan givetvis läggas den skotska frågan. I veckan har ju det skotska parlamentet på förslag av dess försteminister Nicola Sturgeon beslutat om en ny folkomröstning om självständighet.

Som vid de flesta skilsmässor vill EU och chefsförhandlaren, Michel Barnier, ytterst erfaren fransk politiker, börja med pengarna. En besvärlig förhandling, som handlar om gemensamma ekonomiska åtaganden sedan 1973. Summan 60 miljarder euro talas det om för forskningsprogram, regionala projekt och pensionsrättigheter för brittiska EU-tjänstemän.

En annan knäckfråga som är viktig att lösa med sans och måtta är EU-medborgarnas villkor i Storbritannien och hur EU 27 skall trygga de många britternas rättigheter i bl a Spanien och Portugal.

På sistone har också den lilla klippön, Gibraltar, dykt upp som grynna. En mycket känslig fråga från freden i Utrecht år 1713.

Det finns ingen vilja att låta Mays regering börja förhandla om framtida relationer som handelsavtal, innan skilsmässan är klar. Det kommer att vara svårt nog att vara klara med historiens resultat inom två år.

Direkt efter folkomröstningen fanns en tydlig bitterhet inom EU att britterna är beredda att skapa denna oreda i Europa. Nu tycker jag att man hör en mer försonlig ton från båda håll. EU behöver Storbritannien, men britterna kanske i ännu högra grad behöver goda relationer med det europeiska fastlandet. En brittisk tillnyktring verkar att vara på gång!

EU-parlamentets förhandlare, Guy Verhofstadt,  framhåller att inget land utanför EU skall kunna ha samma fördelar som en medlem. Det måste finnas ett klart värde att  vara EU-medlem, annars riskerar den bräckliga solidariteten att skadas ytterligare efter flyktingkrisens påfrestningar. En rimlig synpunkt, men samtidigt finns det fog för att britterna och inte minst London som Europas finanscentrum borde få särskilda villkor i ett partnerskap.

Det blir en svår balansgång.

Europa klarar inte av utan Storbritannien att upprätthålla säkerheten inför inre terrorhot eller för den delen den yttre försvarsförmågan. Samma sak gäller för att motverka den organiserade och gränsöverskridande kriminaliteten. I denna allt intensivare kamp mot den allt grövre och våldsammare brottsligheten har Storbritannien en nyckelroll.

För Sveriges del är det ett extra stort problem att London försvinner bort i dimman. Här har vi haft en bundsförvant inom flera centrala områden som synen på öppenhet och frihandel. Våra båda länder har lyft fram vikten av effektivitet och kritiserat onödig  EU-byråkrati.

Att nu snabbt skifta fokus från London till Berlin är inte det enklaste. Även om Sverige genom historien har mycket mer gemensamt med Tyskland än med Storbritannien, förändrades mycket genom andra världskriget. Det tyska språket har blivit allt svagare i vårt land. Mina föräldrars generation hade tyska som huvudspråk, ett språk som ju liknar svenskan betydligt mer än engelskan. Kulturellt har vi också tappat mycket av det tyska.

Vi svenskar har genom åren amerikaniserats och anglifierats alltmer.

Blir det då ett avtal? Och i tid? Jo, det tror jag, men risken är påtaglig att uppgörelsen kommer att uppfattas som dålig för britterna. Theresa Mays tal tidigare om att inget avtal är bättre ett dåligt avtal, tycks hon ha gått ifrån. Gott så!

Att ha ett avtalslöst förhållande mellan EU och det strategiskt viktiga Storbritannien vore förödande.

Jag tror inte det går så långt. Besinning kommer att infinna sig efter de viktiga valen i Frankrike och Tyskland, är min förhoppning!

Sedan är inte jag övertygad om att Brexit blir av.

Medborgarna har rätt att ändra sig – också i Storbritannien – om konsekvenserna om ett brittiskt utträde ur EU blir alltför långgående och dramatiska.

Vi har som bekant allmänna val med jämna mellanrum för att ge medborgarna möjlighet att bedöma det som politikerna uträttat under en viss period.

Detta måste också gälla folkomröstningar!

Olle Schmidt (L)