Arbetets glädje – också för seniorer

DEBATT. Sedan några år minskar den arbetande delen av befolkningen i Europa. Så även i Sverige. För att klara vår framtida välfärd, behöver fler människor arbeta, och då inte minst för att kunna försörja den ökande delen utan jobb. Budskapet är därför: Alla som kan ska arbeta. Att inte tillåta alla arbetsföra människor att inte använda sina förmågor fullt ut, måste betraktas som ett slöseri med resurser, som hindrar vår ekonomi från att utvecklas och växa. När ämnet debatteras, är tonen nu, när ett val närmar sig, ofta uppskruvad och populistisk och utmärks inte alltid av perspektiv och klarsyn.

För många politiker blir det frestande att hänvisa till invandring för att säkra arbetskraftstillgången. Några andra menar att vi borde arbeta längre, ju friskare och mer långlivade vi blir.

Vi verkar dock i vårt land ha fastnat i föreställningar, regelverk och system som gör att de som i dag ”får pension” skall lämna arbetslivet, vilket ofta sker långt tidigare än nödvändigt. Tanken att seniorer kan vara en resurs i arbetslivet tycks systematiskt förträngas och avfärdas. Och många seniorer känner sig, ofta mot sin vilja, förpassade till passivitet som förbrukade och uträknade. I dag har bara omkring var femte, 400 000 av våra två miljoner seniorer, inkomst av tjänst. Så kan det knappast fortsätta.

Antalet yngre seniorer, 65-74 år, har sedan 1980 ökat med omkring 350 000 och utgör nu drygt 1,1 miljoner. Av dess har knappt 300 000 inkomst av tjänst. Av övriga cirka 800 000, bedöms åtminstone hälften vara så friska och aktiva, att de skulle kunna, och ofta även vilja, arbeta – åtminstone halvtid. Det skulle innebära att vi har ett lätt gripbart arbetsmarknadstillskott på 200 000 årsarbeten bara i denna grupp, det vill säga en fördubbling i förhållande till nuläget. Den självklara förutsättningen är då förstås, att samhället bemödar sig om att lägga arbetsvillkor och andra förutsättningar till rätta för att förlänga den arbetsproduktiva perioden i livet. Här finns mycket att göra, och till exempel bör man förstås låta bli att höja arbetsgivaravgiften för pensionärer som regeringen har föreslagit.

Att ta tillvara och utnyttja denna möjlighet skulle erbjuda både samhället och de som berörs betydande fördelar. Många sektorer – sjukvård, omsorg, rättsväsende, utbildning och försvar – har i dag stora arbetskraftsluckor att fylla. De seniorer som då berörs har kort startsträcka in i arbetslivet, eftersom de är väl etablerade i vårt samhälle och ofta har gedigna yrkeskunskaper och erfarenheter. Dessutom som regel bostad och tryggad grundförsörjning. Ett jobb, även på deltid, erbjuder vidare tillfälle till en mjuk övergång från arbetsliv till pensionärstillvaro, samtidigt som det ger möjligheter att sätta guldkant på tillvaron både socialt och ekonomiskt. Det tillför också samhället omedelbar köpkraft och kan utgöra en viktig resurs för att styra upp, stödja och ge en i dag betänkligt haltande integrationspolitik en långsiktigt hållbar och stabil inriktning.

Det borde därför vara en högst angelägen uppgift för politiskt inflytelserika samhällsföreträdare att göra en grundlig översyn och anpassning av regelverk och politik, så att de skapar bästa möjliga förutsättningar och villkor för seniorer att arbeta längre – och på allvar stimulerar denna grupp till ökat deltagande och fortsatta insatser i arbetslivet. Framför allt måste vi inse, att den olyckliga kopplingen mellan att få pension och sluta arbeta tillhör en förgången tid.

Carl Johan Sonesson (M)
regionråd i opposition
Region Skåne

Carl-Johan Carlborg
föreslagen ordförande
Moderata Seniorer Skåne

Artikeln har också publicerats i Sydsvenskan/HD (1/4).