Adam Davidsson: ”Allt kan man inte förklara”

KRÖNIKA. ”Vad är en vänskap? Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi!” börjar Ulla Hornborgs text till Haydns An die Freundschaft. En vacker text till en vacker melodi, ofta sjungen av bland andra Lunds studentsångare. Men kan en vänskap egentligen förklaras? Nästan alla människor vet ju vad en sådan är, även om några sorgligt nog kanske aldrig får uppleva en själva.

”Sällan vi talar om vad vi känner, vi bara vet det, vet det: vänner vi skall förbli!” fortsätter texten. Vi bara vet vad en vänskap är och att just vi kommer fortsätta vara vänner. Hur förklarar man något sådant? Hur bryter man ned i mindre beståndsdelar? Och egentligen är ju alla vänskaper alltid unika – hur förklarar man då vad en vänskap definitionsmässigt är?

Du som läser kanske börjar skapa dig en ordboksdefinition utifrån vad du fått lära dig, men kan du skapa en korrekt definition utifrån vad du fått uppleva? För de förklaringar vi sätter på ord är oftast inlärda, snarare än erfarna. Inpräntade snarare än upplevda. Vissa saker vet vi människor bara och dessa kan inte alltid förklaras.

När någon börjar prata självsäkert om det djupt mänskliga, det där mystiska, på ett strikt förnuftsmässigt sätt ska du dra öronen åt dig. Människa är kanske en förnuftsvarelse, men hennes förnuft är en bedräglig sak. Erfarenheten lär oss att förnuftet kan tjäna det onda lika väl som det goda. Ibland kan det mest förnuftsmässiga att göra vara moraliskt förkastligt.

Med förnuftet följer en frihet att välja. Filosofen Immanuel Kant kallade denna frihet för både upphov till ont och nyckel till gott. Människan är inte vare sig god eller ond, utan har förmåga till både och. Och vad som är gott eller ont det vet vi ofta, även om vi inte alltid kan förklara varför.

Att allting inte går att dekonstruera ger en aning om att allting inte är konstruerat. Vissa saker bara finns där. Och de blir kvar där genom generationerna. Vissa saker är förstås konstruerade, men de är inte alltid en produkt av det medvetna förnuftet. De charmigaste, mysigaste och mest trivsamma städerna vi turistar i är sällan de av arkitekter välplanerade. Det är de gamla städerna som vuxit fram lite huller om buller med udda hus, snirkliga gator och sällan med någon större kollektiv tanke bakom.

Vi ska inte kapitulera inför ett sådant faktum. Inte ge upp nyfikenhet och upptäckarlusta. Ökad kunskap gör världen vackrare och mer värd att leva i. Men vi behöver också böja oss för att man inte kan förklara precis allting. Förnuftet räcker inte alltid till. Vi får lite till det inlärda och därifrån försiktigt vada ut i erfarenhetens hav.

En vänskap kan till viss del förklaras. Gott och ont kan till viss del förklaras. Men vi ska inte slå knut på oss själva och vårt förnuft i försök att kunna bryta ned och i detalj förklara sådana ting. Ibland får vi bara acceptera att det finns något större än oss själva, något vi själva inte helt kan få grepp om med vår lilla femfingrade människohand.

”Vi bara vet det, vet det…”

Adam Davidsson (KD)