Ulf Nilsson: ”Mer pengar till lärarna, och lärarna är upprörda – varför?”

KRÖNIKA. På olika håll i landet är det oro bland lärarna.  Det senaste lärarlönelyftet har bemötts med misstro. Från lärarhåll hörs att många nu tappar arbetsglädjen. Vad har blivit fel?

Tanken med att stimulera lärarnas löneökning med statliga pengar är god. Jag var själv med i riksdagen och diskuterade Alliansregeringens reform med förstelärare. Den reformen var i stort bra, men i efterhand kan man konstatera att kriterierna för vilka som skulle bli förstelärare var otydliga. Inte heller var det klart om tjänsterna skulle vara permanenta.

Den rödgröna regeringen har med sitt nya lärarlönelyft inte lyssnat på kritiken utan i stället har oklarheterna blivit fler. För det första är det oklart om den nya lönehöjningen verkligen ska betraktas som en normal, permanent löneförhöjning, för det andra undantas lärarna på SFI, Komvux och kommunala internationella skolor från lönelyftet och för det tredje får inte rektorn själv bestämma nivån på de enskilda löneökningarna. Trots alla andra oklarheter är det tyvärr definitivt fastspikat vilken nivå löneökningen ska ligga på. Rektorn får inte avvika från att genomsnittet av löneökningarna ska ligga mellan 2500 och 3500 kronor, och det minskar friheten att fatta beslut utifrån mera individuella bedömningar.

Lokalt kan vi politiker inte göra så mycket för att ändra de statliga reglerna. Men det är verkligen olyckligt att det råder osäkerhet på statlig och kommunal nivå kring principerna för lärarlönelyftet.  I Lund har vi i Liberalerna drivit att löneförhöjningarna som sker ska vara permanenta. Nu verkar det glädjande nog som om det är på väg ett majoritetsbeslut i kommunstyrelsen om detta. Dessutom har en enig utbildningsnämnd i Lund äskat medel från kommunstyrelsen för att även lärare från internationella skolan, Komvux och SFI ska kunna få del av lärarlönelyftet, fast med kommunala pengar.

Det är fortfarande en krisartad brist på utbildade och legitimerade lärare och allt för många slutar som lärare, bland annat på grund av att arbetsbelastningen minskar tiden för undervisning. Då är det  beklagligt att en reform, som kunde ha uppmuntrat lärarna, i stället skapar oro och uppgivenhet. På lokal nivå måste vi göra vad vi kan för att uppmuntra våra lärare.

Ulf Nilsson (L)