Olle Schmidt: ”Många vanskliga val!”

KRÖNIKA. Europa och världen kan stå inför flera politiska stormar detta år.

I vår har vi val i Frankrike med nationalisten Marine Le Pen som står mot den konservative Francois Fillon, tidigare premiärminister, men nu anklagad för att genom skattemedel avlönat sin hustru på falska grunder, vilket möjligen tvingar honom att avstå från att kandidera.

Socialisten Benoit Hamon bedöms inte ha någon chans, mycket beroende på partivännen i Élyséepalatset, president Hollands stora impopularitet.

En joker är den tidigare ekonomiministern i Hollandes regering, Emmanuel Macron, som är ung och modern. När han besökte EU-parlamentet för utfrågning önskade han att tala engelska, något som i det närmaste är en dödssynd för en fransman.

Macron beskrivs som  socialliberal, och hans chanser har ökat väsentligt efter Fillons problem. Också Marine Le Pen anklagas för att ha fifflat med pengar från EU-parlamentet.

Det franska presidentval bestar av två valomgångar, där i slutomgången de två främsta ställs mot varandra. Det mesta tyder på att Marine Le Pen röner samma öde som sin far, Jean Marie Le Pen, som 2002 visserligen gick till andra omgången, men väl där förlorade klart mot Jacques Chirac.

Om hon ställs mot Fillon eller Macron är oklart. Just nu talar opinionen för Macron, men  enligt opinionsundersökningar så vinner de båda mot Marine Le Pen. Om man nu i dessa dagar vågar lita på denna typ av förutsägelser.

Marine Le Pen vill själv vara Europas svar på Donald Trump, ”La Candidate du Peuple”, Folkets kandidat.

Det lilla jag har haft med familjen Le Pen att göra, de sitter båda i EU-parlamentet sedan flera år tillbaka, har inte varit positivt. Att lyssna på deras nationalistiska och aggressiva retorik var påfrestande!

Jag hoppas på Macron för Frankrikes och Europas del!

I höst är det så dags för val  i EU:s allra viktigaste och mäktigaste medlemsland, Tyskland. Det var Merkel och Tyskland som klarade finanskrisen.

Ingen tror väl på allvar att Angela Merkel kan vara hotad, även om hennes popularitet dalat efter flyktingkris och terrordåd. Ett euro-kritiskt och främlingsfientligt parti har bildats och vuxit sig starka i flera delstatsval, ”Alternative für Deutschland”, AfD. Men stödet kan inte jämföras med Nationella Frontens.

Efter Trump och Brexit framstår Merkel än tydligare som Europas ledare. Blixtbesöket i Stockholm i förra veckan handlade om EU:s framtid.

Dock har ett överraskningsmoment infunnit sig. Den förre talmannen i EU-parlamentet, socialdemokraten Martin Schultz, blev förra helgen hastigt vald till SPD:s kanslerskandidat. I Tyskland brukar det inte förslå med erfarenhet från Bryssel, snarare tvärtom. Därför är det högst förvånande att Schultz på en vecka har fått ett folkligt stöd, som närmar sig Merkels.

Martin Schultz är en skicklig politiker och maktspelare. Känd blev han när han bråkade med Berlusconi och gick segrande ur ett av mediemogulens många övertramp.

Under sina år som talman lyckades han stärka det parlament, vars ledamöter Tony Blair uttryckt sig om ”Släpp inte ut dem från dårhuset!”.

Martin Schultz är en social person, som det är lätt att tala med. Han visade stort engagemang när jag talade med honom om Dawit Isaak och han är en båkfyr mot all form av antisemitism. Personligen gillar jag honom, bokhandlare, hade som ung svåra alkoholproblem, idag nykterist och med stort fotbollsintresse.

Men jag tror att Angela Merkel som förbundskansler ger större trygghet och stabilitet.

Redan i mars går holländarna till val, och här kan en första kalldusch ske. Just nu leder populisten, den främlingsfientlige Geert Wilders alla opinionsmätningar stort. De båda regeringspartierna backar kraftigt. Att Wilders skulle få tillträde  till regeringstaburetterna är däremot inte troligt. Premiärministern Mark Rutte har suttit sedan 2010 och kommer nog också denna gång  att lyckas forma en regering utan Wilders, det är min tro.

Förutom dessa för Europa – och världen – så viktiga val kan ytterligare ett av EU:s grundarländer låta väljarna säga sitt återigen, Italien. I december fick ju Matteo Renzi nej till sin konstitutionella reform och fick avgå som konseljpresident.

Det finns mycket som talar för att nyval kommer att utlysas under året, och då är frågan hur det går för clownen, Beppe Grillo och hans populistiska Femstjärnerörelse? Förra året lyckades detta egendomliga parti erövra borgmästarposten i Rom.

Min förutsägelse blir sålunda: Frankrike och Tyskland klarar sig, likaså Nederländerna, om än med skohorn. Italien är jag mer pessimistisk om, ett land som har haft 64 (om jag räknat rätt) olika regeringar sedan andra världskriget. Här kan säkert en clown vinna ytterligare stöd. Silvio Berlusconi har banat väg!

Men i dessa Trump-tider är det mesta osäkert.  En del kanske minns legendaren Putte Kocks råd inför veckans tipsomgång; Glöm inte att gardera med ett kryss!

Olle Schmidt (L)