Johanna Kärrman: ”Märklig märkning”

KRÖNIKA. Den senaste tiden har återigen olika miljömärkningar kritiserats skarpt. Den här gången lyfter P1 Kaliber i ett reportage frågan om hållbarhetsmärkning av fisk. De kritiserar, på goda grunder, de två största organisationerna ASC och MSC. Märkena är lika varandra. Namnet, loggan, kriterierna.

Den största skillnaden verkar vara ordvalet – medan det ena märket använder ordet “hållbar”, svänger sig det andra med “ansvarsfull”. Stora, viktiga ord.

Ansvarsfull, hållbar miljöcertifiering – visst låter det bra. På förhand uppställda, mätbara kriterier till för att rättfärdiga vårt ohållbara leverne. Men genom att låta andra ställa upp kriterier åt oss lägger vi det moraliska ansvaret hos en symbol, en förkortning eller ett smart namn. Det här gäller inte bara fisk, under åren har en handfull välvilliga symboler lyckats etsa sig fast till synes permanent i konsumentmedvetandet.

Något de har gemensamt är att de båda mottar provision per såld vara. Naturligtvis kostar märkningen – det är ingen välgörenhetsfond. Det finns därför ekonomiskt intresse i att få så många producenter märkta som möjligt. Samtidigt kontrolleras oftast inte märkningen externt. Det är alltså organisationerna själva som avgör vad som är bra eller dåligt ur miljösynpunkt, och om producenterna lever upp till kraven – utan någon självklar kritisk granskare. Trovärdigheten hos godhetsmärkningen visar sig allt svagare och svagare.

I dag består svenska offentliga måltider av drygt hälften importerade produkter. Det innebär en stor åverkan på miljön genom långa, och egentligen onödiga transporter. Djurhållningsförhållandena blir omöjliga att kontrollera. Varför krångla till det? 2016 var målet för Region Skåne att 50 procent av livsmedelsbudgeten skulle gå till ekologiska köp. Ett mer konkret, kraftfullt och uppnåeligt mål vore att 50 procent av livsmedelsbudgeten går till köp av skånska producenter. Att maten då tillverkats på ett schysst sätt, det kan vi förutom med hjälp av våra jordbruksregler enkelt kolla – det är bara att åka dit! Kanske slipper vi också vårt dåliga landsbygdssamvete på köpet.

Johanna Kärrman (C)