Birgitta Södertun: Bakom siffrorna – människor

KRÖNIKA. Igår släpptes Region Skånes bokslutsrapport för 2016. Innehållet är kanske bekant för läsaren. I brinnande högkonjunktur är regionen långt ifrån en budget i balans. (Jag kommenterade det igår här). Underskottet i den skånska vården omfattar lika stora belopp som ett mindre sjukhus kostar på ett helt år.

I rapporten kan vi också läsa hur sjukskrivningarna i regionen fortsätter att öka. Med 0,7 dagar per medarbetare under det gångna året. Regionen har cirka 33000 anställda. Huvudräkning ger att det innebär att personalen i Region Skåne hade drygt 20000 fler sjukdagar under 2016, jämfört med året innan. Med en sådan ökning förstår man att de tusen nya medarbetare som anställts inte gett avsedd effekt.

Bakom de här siffrorna döljer sig människor. Vårdpersonal som går på knäna, sliter för att kunna göra sitt jobb. Människor som arbetar för att bota, lindra och ta om hand. Sjuktalen visar att Region Skåne inte ger dem rätt förutsättningar att göra detta. Det går så långt att den egna hälsan, kroppen och hjärnan sätter stopp.

Mer från rapporten: Nettokostnadsutvecklingen under 2016 var 6,4%. Åtminstone fram till november ökade kostnaderna i Region Skåne mer än i alla andra svenska landsting. Men trots alla pengar som spenderas så stängs de mest prioriterade verksamheterna ned. Det är ett systemfel.

Den palliativa vårdavdelningen i Trelleborg, där dödssjuka människor i livets slutskede får smärta och andra symptom lindrade, stängdes ned. Nu får anhöriga resa till Malmö för att få vara med sina nära och kära under de sista veckorna i livet.

Till en avdelning som i sin tur just nu är halverad på grund av personalbrist. Sjuksköterskor checkar ut från Region Skåne, efter att ha visat upp tålamod i massor.

I Sydsvenskan den 11 januari kunde vi läsa om hur en avdelning för cancersjuka i Lund stängs ned på grund av personalflykten. I artikeln står det att:

”Under hösten och vintern sade sju sjuksköterskor upp sig från avdelning 85 på Skånes universitetssjukhus (Sus) i Lund. Men eftersom det redan tidigare fanns vakanser saknas sammanlagt tio sköterskor.

Besökande anhöriga vittnar om hårt stressad personal och ett ansträngt platsläge.

– Sjuka patienter har körts hem, för att de allra sjukaste skulle få vara kvar. Sjuksköterskor har varit helt gråtfärdiga, säger en anhörig som besökt avdelningen.

Denna vecka stängdes avdelning 85, som haft åtta vårdplatser huvudsakligen för patienter från hela södra Sverige med gynekologisk cancer och cancer i urinvägarna.”

Detta är verkligheten bakom siffrorna i Region Skånes bokslutsrapport. Stora delar av vården fungerar inte som den ska på grund av personalpolitiken. Region Skåne har, liksom många andra landsting, misslyckats med sitt uppdrag.

Själv anser jag att sjukhusvården bör förstatligas för att få en ordentlig och sammanhållen styrning. Men oavsett om det blir verklighet eller inte, så behöver Region Skåne en ny personalpolitik. En politik som inte försöker trycka igenom enhetliga lösningar över hela organisationen, utan som tar hänsyn till lokala förhållanden.

Det behövs en politik som inte tycker att det är acceptabelt att en palliativ vårdavdelning är stängd i ett helt år eller att köer i cancervården är en siffra i marginalen.

Birgitta Södertun (KD)
Gruppledare Region Skåne