Susanne Bäckman: ”Ta människors oro på allvar”

KRÖNIKA. Flera olika rapporter visar att vi skåningar känner en större otrygghet än många andra i Sverige. Orsakerna är flera och det finns inga enkla lösningar. Det vi kan se i statistiken är bland annat att äldre kvinnor och yngre tjejer är rädda för att ta sig till och från bostaden och en del väljer att inte gå ut om kvällarna. Rädslan för att utsättas för sexualbrott och misshandel har ökat, men är beroende av olika faktorer som kön, ålder och var man bor. Om färre kvinnor vågar röra sig ute i samhället skapar vi ett Sverige som allt mer begränsar kvinnors frihet. Det är ytterst oroväckande och kommer att ha en negativ effekt på jämställdhetsarbetet.

Debattörer, forskare och andra diskuterar mer än gärna ”upplevd” otrygghet som en motsats till den ”riktiga”.  Jag anser personligen att det är vansinnigt att ställa dessa mot varandra. Om någon känner rädsla och den känslan begränsar ens frihet så måste vi ta det på allvar. Men det finns inga enkla lösningar. Fler poliser behövs för att både lösa fler brott, men även till att arbeta förebyggande och synas ute i kommunerna. Det är dock inte så enkelt att trolla fram poliser. Bara i Skåne behöver vi tillsätta många hundra nya poliser och då krävs nationella satsningar som borde ha varit igång för länge sedan. Satsningar för att stärka poliserna i fält, öka yrkets attraktivitet och naturligtvis att polisen ser och kan stärka upp platser eller tillfällen där allt fler känner en otrygghet.

Vi måste se över det svenska rättssystemet och straffskalorna. Att likställa innehav av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn med brott mot den allmänna ordningen är ett hån mot dem som utsätts. Det innebär att detta brott idag likställs med störande av gudstjänst, missbruk av larmanordning och liknande. Lyckas vi idag hantera de ”nya” brott som uppkommit i samband med den tekniska utvecklingens frammarsch? Idag möts allt fler av trakasserier, sexualbrott via nätet, bilder och filmer som sprids och mobbare som gömmer sig bakom olika alias i sociala medier och som skapar nya brott som idag har alldeles för låg straffskala. Brott som är svåra att bevisa samtidigt som alldeles för få utredare har den rätta kompetensen. Och hur arbetar vi med att rusta barn och unga inför allt som pågår på nätet?

Nästa fråga är hur vi ska läsa och tolka det massiva medieflöde som når oss dagligen. Vad är rätt och fel information och hur påverkas vi av medier? Jag läser om Malmö var och varannan dag i både tidningar och sociala medier. Bilden som ritas upp är en stad med eskalerande kriminalitet samtidigt som polisens egen sammanställning visar på ”färre brott än på 18 år”. Detsamma händer i min egen kommun Bromölla. Kommunpolisen deltar på byaträffar och berättar i område efter område hur brottsstatistiken dalar samtidigt hör jag allt fler som uttrycker oro. Att jag numera ”hör” mer oro beror också på att aktiviteterna på sociala medier har ökat. Vi varken ska eller kan begränsa det fria ordet, vi borde dock fundera och diskutera hur osanningar ibland blir till den ”enda” sanningen och hur det påverkar oss.

Ta människors oro på djupaste allvar, lyssna in och försök att hitta lösningar så att vi kan öka tryggheten inte minska den. Utgå från att det ser olika ut beroende av brott, kön, ålder och var man bor i en kommun. Att otryggheten ökar är en viktig politisk fråga som vi måste lyfta i våra kommuner, i Skåne och Sverige.

Susanne Bäckman (L)