Adam Davidsson: ”Allt är inte politik”

KRÖNIKA. Tänk så mycket det blir politisk debatt om. Ja kanske inte alltid partipolitik men likväl en politisk debatt. Kanske beror detta på en vilja i Sverige att göra politik av det mesta. Särskilt i sociala media. Ett exempel från förra månaden är varuhuskedjan Åhléns julkampanj. Där bestämde man sig för att vara normbrytare och ha en pojke som Lucia. Lite politiskt ställningstagande i julreklamen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. De mer kulturkonservativt lagda upprördes och såg detta som en politiskt korrekt provokation mot traditioner. Diverse mer progressivt lagda ryckte då ut för att försvara individens rättighet att få vara och identifiera sig som precis vad som helst. Och så var det den där, nog ändå ganska stora mängden människor, som oavsett om de tyckte pojkar skulle kunna vara lucia eller inte ansåg att detta nog inte borde vara en politisk debatt.

Men politiken smyger sig in överallt. Ur ordet politiks rötter kan vi utläsa att politik är sådant som hör till det allmänna. Man kan fråga sig om allting vi politiserar egentligen hör till det allmänna. Nog drar vi allt upp diverse småsaker som inte alls hör hemma på den arenan.

I dag kan minsta smånyhet som annars aldrig lämnat kommungränsen bli viral i ett nytt tekniskt landskap. Upprördheten blir stor och allt görs politik av. En enskild skolas luciatåg, en skolavslutning på den minsta av orter, en hemtjänstanställds etnicitet i en småkommun – allt kan blåsas upp till en nationell politisk debatt. Inget är för litet för att användas i den politiska gyttjebrottningen.

Begreppet ”politikens gränser” har i svensk politisk debatt använts mycket av Kristdemokraterna. Det handlar om att det offentligas uppgifter och inflytande slutar vid en viss gräns. Vissa beslut tas bättre vid köksbord än vid styrelsebord. Allting är inte en angelägenhet för det allmänna.

Detta begrepp kan vidareutvecklas. Det behövs nämligen inte bara en gräns för hur mycket politiken får bestämma utan också en gräns för vad som ska vara politik. Allting är inte en angelägenhet för det allmänna och vissa saker ska därmed inte göras allmänna.

Staten bör definitivt ha begränsningar för var dess makt slutar. Men vi själva bör faktiskt också sätta gränser. Gränser för vad vi väljer att göra till politik. Vad vi väljer att lyfta upp till allmän debatt och inte. PJ Anders Linder har från historikern Alf W Johansson hämtat begreppet ”fanatiserandet av konsensus”. Linder identifierar en vilja hos många att inte vara nöjda förrän precis alla tycker som en själv. Oavsett hur stor framgång ens åsikter har.

Men full konsensus är omöjligt att uppnå. Alla kommer inte att tycka som du – någonsin. Hur högt du än skriker och hur mycket du än gör politik av. Ibland är det bäst att bara slappna av. Att inte sätta stämpeln ”politik” på varenda sten man snubblar över.

Visst skulle vi alla må bättre om vi skötte vårt och inte försökte göra allt vårt till allmänt, till politik och till näring åt gyttjebrottningen. I år tycker jag att vi låter jultraditioner, semesterresor och skolavslutningar bara få vara. Allt är inte politik. Allt ska inte vara politik. För allas vår skull, såväl som för det allmännas skull.

Adam Davidsson (KD)