Sofia Nilsson: ”Löfvens Sverige slits itu”

KRÖNIKA. För ett par dagar sedan läste jag ett inlägg på Facebook som fångade mitt intresse. Inlägget handlade om en väns betraktelser kring hur meningslös vandalisering och skadegörelse har ökat i byn där han växt upp, och där han idag bor med sin familj och sina barn. Vandaliseringen fördöms såklart av både oss politiker och av allmänheten. Det som fångade mitt intresse i detta inlägg var hans betraktelser kring vandaliseringens uppenbara meningslöshet kanske har en innebörd. Själva sättet som skadegörelsen sker på, söndersparkade papperskorgar, nedrivna stöd till nyplanterade träd, klotter och allmän förstörelse, vittnar kanske om något mer. Min Facebookvän funderade kring att sättet som skadegörelsen sker på kanske vittnar om att de som har utfört skadegörelsen inte har någon känsla för värdet av det gemensamma och känner ett utanförskap. Just det här fångade mitt intresse…. känslan av värdet i det gemensamma, att känna sig utanför, att inte tillhöra, att uppleva ett vi och ett dom.
Framväxten av ett vi och ett dom. Framväxten av en tudelning i landet där vissa känner sig inkluderade och där vissa upplever ett stort utanförskap är signaler som vi måste ta på största allvar. Även om det ”bara” handlar om söndersparkade papperskorgar så är signalerna tydliga. Vi måste skapa ett samhälle där alla känner ett värde av det gemensamma och där man upplever ett vi. Självklart är det aldrig acceptabelt att förstöra eller slå sönder. Det är något som vi aldrig kan eller ska acceptera, oavsett hur mycket innanför eller utanför du känner dig så är inte beteendet okej.
Men frågan kvarstår:Hur skapar vi en känsla för det gemensamma och en känsla av inkludering och ett vi?
Den tudelning som växer fram i landet, mellan de som har och de som inte har jobb, mellan inrikes och utrikes födda och mellan högutbildade och de som saknar gymnasieexamen måste stoppas. Regeringen blundar för ett av de största samhällsproblemen, nämligen att Sverige delas. Klyftan går mellan de som har jobb och de som står långt från arbetsmarknaden. Regeringens egna beräkningar visar att en miljon människor kan befinna sig i utanförskap till 2020. Detta innebär att Sverige riskerar att få en ny underklass, fast i bidragsberoende. Ska denna utveckling brytas måste vi inse att alla jobb behövs, då behövs genomgripande reformer. Sänkta kostnader för företagen, en utbyggd tjänstesektor och fler enkla jobb utan krav på längre utbildning. Fler enkla jobb är en nödvändighet för att motverka tudelningen, men inte heller här lyckas inte regeringen ta ledarskap och bidra till att fler jobb för nyanlända och unga kan växa fram. Den politik som Stefan Löfven står för leder åt fel håll. Centerpartiet prioriterar konsekvent satsningar på jobb och företag. Vi står upp för att företagen ska få lägre kostnader och vanligt folk mer i plånboken. Med fler som jobbar kommer också mer skatteintäkter och mer resurser till skola, vård och omsorg.
Sverige behöver en ny väg framåt. Sverige behöver ansvarstagande och handlingskraft och ett ledarskap som tar Sveriges utmaningar på allvar.

Sofia Nilsson (C)