DEBATT. Det är något sjukt med den svenska sjukvården. Trots att vården har mer resurser än någonsin tidigare, och trots att tillgången på personal – i alla yrkesgrupper – är bättre än i jämförbara länder, får den som söker vård vänta för länge.

Man måste vara både blind och döv för att inte förstå att Sverige behöver en omfattande sjukvårdsreform. Utredning efter utredning har slagit fast vad som är fel.

Både arbetssätt och organisation är i behov av förändring, skriver Göran Stiernstedt, regeringens nationelle samordnare för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården, i utredningen Effektiv vård. Med allt fler äldre ökar trycket på vården och patienternas behov måste tillåtas styra. Fokus behöver flyttas från sjukhusvård till vårdcentraler.

Claes Rehnberg, professor i hälsoekonomi vid Karolinska Institutet, visar i rapporten Produktivitetsskillnader mellan akutsjukhus i Norden att de finska sjukhusen har en genomsnittlig produktivitetsnivå som är 40 procent högre än de svenska akutsjukhusen. Skillnaden mellan de ”bästa” och de ”sämsta” sjukhusen i Sverige är lika stor.

Sverige bör ta intryck av de goda exempel som finns i övriga Norden där kommunerna har ansvar för vårdcentralerna och staten för specialistvård, slutenvård och forskning.

Kvaliteten och tillgången på avancerad vård bör inte vara beroende av om man bor i Lund eller Lönsboda; i Gällivare eller Göteborg. I dag har landstingen och regionerna ansvar för all sjukvård. Vi anser att det är fel.

Att flytta över ansvaret för vårdcentralerna till kommunerna kan ha många fördelar:

  • Det ger en högre produktivitet: Närheten gör att förutsättningarna att planera utifrån patienternas behov förbättras.
  • Det ger synergieffekter: Om de sjuksköterskor som är anställda inom den kommunala omsorgen, till exempel äldreomsorgen, kan samarbeta med vårdcentralerna kan resurserna utnyttjas bättre.
  • Det samlar ansvaret för patienterna: Med en närmare koppling mellan vårdcentralerna och socialtjänsten förbättras möjligheterna till nödvändig samverkan.

Den svenska vårdmodellen, där kommunen har hand om omsorgen och socialtjänsten och regionen om vårdcentralerna, gör att människor riskerar att inte få den vård de behöver. Om kommunerna fick ansvar för både omsorg och vård skulle det kunna undvikas. Det visar utvärderingarna av projektet Hälsostaden i Ängelholm där just en sådan modell har prövats. Hälsostaden visar också att kortare beslutsvägar ger vårdpersonalen bättre möjligheter att påverka sin vardag och att de då blir mer tillfreds med sin arbetssituation. Därmed ökar också trivseln, hälsan och effektiviteten på arbetsplatsen, något som är oerhört viktigt i dagens hårt ansatta hälso- och sjukvård.

Om staten får ansvar för specialistvård, slutenvård och forskning blir vården mer jämlik. Så är det i Norge där det redan 2002 skedde en centralisering. Ansvariga politiker förstod att landstingsstyrd vård ger både längre vårdköer och kostar mer pengar. Nu är vårdköerna kortare, och ekonomin har blivit mer överskådlig.

Samtidigt är alla vårdcentraler i Danmark och Norge privatdrivna, oftast av småföretag. Kommunerna sköter uppföljning av verksamheten, medan taxan sätts nationellt – lika för alla.

I internationella jämförelser är de medicinska resultaten i Sverige lika bra som i Norge. Men i en tid då tekniken utvecklas snabbt finns det skäl att säkerställa att människor i alla delar av Sverige får lika bra vård. Många landsting och regioner har svårt att klara av dagens krav och förutsättningar. För att inte tala om morgondagens. Med en centraliserad, nationell specialistvård skulle fler få tillgång till de senaste och bästa behandlingsmetoderna.

Ett exempel: Behandling och rehabilitering av ryggmärgsskador hanteras centralt i såväl Norge som Danmark och Finland. Motivet är att det inte ska spela någon roll var man bor. I Sverige sysslar ett trettiotal kliniker med denna typ av behandling och rehabilitering. Alla har de olika förutsättningar, vissa kliniker behandlar många patienter per år och har därför både erfarenhet och större möjligheter än de som behandlar ett fåtal. Övning ger som bekant färdighet. God rehabilitering är i sin tur avgörande för hur väl en ryggmärgsskada kan läka.

Hälso- och sjukvården står inför en rad utmaningar: ekonomiska, demografiska och medicinska. Statistiken från de vårdjämförelser som görs förskräcker. Men jämförelser med omvärlden ger också inspiration till förändring. Hur vården ska styras och organiseras har blivit en alltmer angelägen fråga.

Det behövs ett effektivare system som ger alla bra vård till rimlig kostnad. Inte mycket talar för att Region Skåne, eller någon annan svensk sjukvårdsregion, kommer att klara av det i framtiden.

Det kan vara dags att ta ifrån Region Skåne och landstingen ansvaret för hälso- och sjukvården.

Carina Wutzler (M)
kommunstyrelsens ordförande
Vellinge

Carl Johan Sonesson (M)
oppositionsledare
Region Skåne

Lars-Ingvar Ljungman (M)
förbundsordförande
Skånemoderaterna

Anna Mannfalk (M)
omsorgsnämndens ordförande
Vellinge

 

Artikeln har också publicerats i Sydsvenskan/HD (14/12).