Lagstiftningsenliga villkor

VÄRNA SKÅNE. Antagandet av en ny upphandlingspolicy för Region Skåne har varit en lång visa. Både i Region Skåne och i riksdagen. Striden har stått kring om det ska krävas kollektivavtalsenliga eller kollektivavtalsliknande villkor –  eller om det inte ska finnas någon koppling till kollektivavtal överhuvudtaget.

När ärendet skulle avgöras på regionfullmäktige den 20 juni 2016 presenterade Amela Hodzic (S), ordförande för upphandlingsstrategiutskottet, en variant i vilken det ställdes krav på kollektivavtal. Det förvånande lite, då hon tidigare under processen hade påpekat att just detta var omöjligt – och i strid med den svenska modellen. Men S och MP drev ändå kollektivavtalslinjen, trygga i att de hade Sverigedemokraterna med sig.

Samtidigt med processen i Region Skåne har riksdagen haft att ta ställning till lagstiftning på området. Före sommaren (10/6) sågade Lagrådet regeringens lagrådsremiss (19/5) avseende vilka miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn som ska ställas vid upphandling. Dyrt, tidsödande och försvårande för småföretag, skrev de höga juristerna.

”Det kan således konstateras att förslaget kommer att leda till tillämpningssvårigheter, vilket flera remissinstanser också har påtalat. Regleringen är otydlig och det finns risk för att den leder till att upphandlingsprocesser blir kostsamma och tidskrävande. Små företag kommer att drabbas av en betydande administrativ börda.”

Allians för Skåne drev mot bakgrund av Lagrådets yttrande igenom en minoritetsåterremiss i regionfullmäktige.

Och efter sommaren svängde SD. På riksnivå.

På tisdag (27/9) är det åter dags för regionfullmäktige. Någon upphandlingspolicy finns inte med på dagordningen. Hur länge ska regionens leverantörer hållas på halster, osäkra om vilka villkor Region Skåne tänker ställa på dem? Oppositionsledaren Carl Johan Sonesson (M) ställer en fråga på det temat till Amela Hodzic.

Jonas Duveborn