Maria Malmer Stenergard: ”Kräftor kräva detta sunda förnuft!”

Maria Malmer Stenergard 620

För ganska exakt 94 år sedan, den 27 augusti 1922, folkomröstade vi om ett fullständigt rusdryckesförbud i Sverige. Resultatet blev mycket jämnt – 48, 8 procent var för ett förbud och 50,8 procent var emot. Skål för reultatet, förresten!

Nej-sidan i folkomröstningen blev berömd för en kampanjaffisch gjord av Albert Engström. Budskapet var ”Kräftor kräva dessa drycker. Du måste avstå från kräftor om du icke röstar nej den 27 augusti”. Klart att den bidrog till nej-sidans seger, för vem kan (särskilt i tider av kräftpremiär) tänka sig ett liv utan kräftor?

Men mycket talar för att vi nu får klara oss utan åtminstone signalkräftor. Det är nämligen en så kallad invasiv art, som inte finns naturligt inom Sverige. Och nu gäller nya EU-regler mot sådana arter. Det blir förbjudet att odla, byta, föda upp, transportera, använda och hålla signalkräftor. Inför nästa års kräftskiva förbjuds även försäljningen.

Sverige gör, den svenska traditionen trogen, tuffast möjliga tolkning av EU-bestämmelserna. Tanken bakom bestämmelserna är god, men ett gott genomförande av dem bygger på sunt förnuft hos medlemsländerna. Finland har exempelvis lyckats få till ett undantag, med hänvisning till fiskerinäringen. Det hade även Sverige kunnat få, om viljan hade funnits. I Sverige har vi länge haft god kontroll på spridningen av signalkräftan: sedan 1994 finns förbud mot att sätta ut signalkräftor, och sedan 2003 har vi förbud mot import av levande signalkräftor. Att gynna flodkräftans återväxt i landet är bra; vi vill att vatten fria från kräftpest ska återkoloniseras av flodkräftor.

Men det finns fortfarande gott om kräftfiskare i södra Sverige som nu fastnar i byråkratins garn och som vi måste värna. Det gör inte regeringen. I stället visar den återigen att tal om en levande landsbygd bara är tomma ord. Slaget mot fiskerinäringen kan läggas till listan av slag mot landsbygden, på vilken vi redan har noterat bränsleskatten, planer på kilometerskatt, köttskatt, handelsgödselskatt, och försämrade förutsättningar för raps- och lökodlingen. För att nämna något.

Kräftor är goda som de är och de kräva alltså (enligt mitt tycke) inga särskilda drycker, men för kräftnäringen krävs sunt förnuft hos svenska politiker!

Maria Malmer Stenergard (M)
riksdagsledamot för norra och östra Skåne
skattepolitisk talesperson
kräftälskare