Sofia Nilsson: ”Landsbygdsfientligheten måste få ett slut”

sofia nilsson

KRÖNIKA. Nu har det gått några veckor efter Almedalen och jag har så sakteliga börjat analysera och fundera över de saker som jag fick till mig under denna intensiva vecka.

Det som slog mig är hur otroligt lite förståelse och kunskap det finns kring förutsättningarna för oss som bor på landsbygden och i mindre orter. Jag får en känsla av att regeringens politik i stort baserar sig på hur det ser ut längs med tunnelbanelinjen i Stockholm, eller möjligtvis i områden där det är asfalterat och fungerande för lågskor i lack. Att lyfta blicken och snegla lite utanför tullarna, ta på sig ett par ordentliga skor och resa runt för att se resten av landet och förstå de förutsättningar som vi har här ute i verkligheten verkar vara helt otänkbart för den storstadsfokuserade regeringen i dag.

Gång på gång lägger den rödgröna regeringen fram förslag som motarbetar och urholkar landsbygdens förutsättningar.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har tillsatt en utredning för att göra en översyn av skogsvårdslagen. Under ett seminarium fick utredaren utrymme att uttrycka sina tankar kring om ”en värdefull resurs som skogen verkligen ska ägas privat?” Att överhuvudtaget ifrågasätta det privata ägandet av skog är att ifrågasätta en grundlagsstadgad rättighet. En rättighet som vårt samhälle vilar på! Skogen är en otroligt viktig resurs för den svenska landsbygden och dess invånare där. Tack vare skogsbruket och inkomsten därifrån kan många lantbrukare skapa bärkraft i sitt företagande. Utan ett privat skogsbruk skulle den svenska landsbygden se helt annorlunda ut. För mig är äganderätten och brukanderätten en grundmurad rättighet!

Jag undrar hur många, av de som sitter i regeringen idag, som faktiskt känner en skogsägare eller lantbrukare och förstår hur saker och ting hänger ihop…

Tyvärr är detta inte en isolerad händelse. Utredningen som Sven-Erik Bucht tillsatt riskerar att inskränka äganderätten och brukanderätten på flera sätt. Ett annat exempel är den svenska artskyddsförordningen som stoppar avverkningen av skog på grund av arter som inte ens är hotade i Sverige.

Lägger vi även till det faktum att regeringen utreder en kilometerskatt som riskerar att slå mycket hårt mot skogsnäringen så har vi all anledning att ifrågasätta hur regeringen egentligen ser på skogens och landsbygdens framtid.

Ett annat praktexempel på hur regeringen väljer att via lagstiftning försvåra för landsbygden att utvecklas och blomstra är strandskyddet.
Strandskyddet innebär förenklat att det råder byggförbud längs alla stränder i Sverige. Undantag från förbudet får ges endast om det finns ”särskilt skäl”. Som ett ”särskilt skäl” räknas inte att platsen sällan besöks av allmänheten, terrängen är otillgänglig och otrivsam, bebyggelsetrycket är lågt och tillgången till stränder god.

Att utforma en generell lagstiftning på det viset är problematiskt. I många glesbygdskommuner – såväl i norr som söder – finns gott om obebyggda stränder och bebyggelsetrycket är lågt.

Denna landsbygdsfientliga attityd och verklighetsfrånvända politik måste få ett slut. Det enda sättet att göra det är att rösta fram ett starkt Centerparti och en Alliansregering 2018.

Sofia Nilsson (C)