Initiativlöst styre

VÄRNA SKÅNE. Varje ledamot i en politisk nämnd eller styrelse har rätt att väcka ärenden, populärt kallat för ”initiativärenden”. Det är en ventil att tillgripa när andra instrument – som motioner, interpellationer eller frågor – inte bedöms vara tillräckliga. Ofta handlar det om att väcka ett aktuellt ärende, som man anser att det politiska styret inte har hanterat på ett bra sätt, eller inte alls.

Antingen väljer ordföranden att ta upp och avgöra dessa initiativärenden på sittande sammanträde, eller att bara ta emot dem och låta dem beredas för senare beslut.

Under denna mandatperiod har det blivit vanligare med initiativärenden runt om i landet. En orsak är att det finns många, svaga minoritetsstyren med interna motsättningar och oklara agendor. Som i Region Skåne, där Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte klarar av att hålla ekonomin under kontroll utan, som efter den senaste ekonomiska uppföljningen, pustar ut när kraftigt ökade intäkter hyfsar till årsprognosen.

Bara i regionstyrelsen i Region Skåne har det sedan valet lagts 14 initiativ. Tre av dem har avgjorts direkt, ytterligare två har så här långt återkommit till styrelsen. Men den klara majoriteten av ärendena har, trots sin relativa enkelhet, lagts i frysboxen. Det äldsta ligger där sedan regionstyrelsens sammanträde den 3 september 2015. Av alla icke-hanterade initiativärenden sticker särskilt två från Carl Johan Sonesson (M) och Pontus Lindberg (M) ut:

  • att Skåneenkäten eller Skånepanelen ska användas för att tillfråga skåningarna om de vill ha en regionförstoring
  • att Linköpings kommun, som står i begrepp att köpa fem vindkraftverk, ska tillfrågas om de är intresserade av att köpa Region Skånes vindkraftverk

Initiativ från ledamöter är till sin natur av aktuell karaktär, då ska de avgöras när de är aktuella. Särskilt när det handlar om så enkla ärenden som i fallen med regionfrågan och vindkraftverken.

Jonas Duveborn