Adam Davidsson: ”Vart går Europa?”

Adam Davidsson 620

KRÖNIKA. I dagarna minns Europa hur det stora krig som slitit sönder kontinenten för 71 år sedan tog slut. Andra världskriget ledde till tiotals miljoner människors död och lämnade efter sig en för alltid förändrad värld. Talet från det första världskrigets om ”aldrig mera krig” hade visat sig vara falskt.

Inte heller det andra världskriget fick slut på alla krig. Ett kallt krig tog vid och en järnridå delade Europa; en gräns mellan frihet och förtryck, demokrati och diktatur och, för många, en gräns mellan liv och död. En uppdelning som kom att vara närmare ett halvsekel.

Idag står Europa istället så gott som enat. I den Europeiska unionen ingår 28 fria demokratier som samtalar, förhandlar och handlar med varandra. Med vår kontinents oerhört blodiga historia i åtanke framstår detta närmast som ett mirakel.

Frågan är hur Europa sett ut om det inte funnits ett enat Västeuropa efter 1945 och så småningom ett enat öst väst kring och efter millennieskiftet. Idag är dock denna enighet under prov.

Olika syn på hanteringen av den stora migrationsvågen mot kontinenten, olika syn på nationell suveränitet kontra överstatliga lösningar och mycket mer gör att förståelsen flera länder emellan börjar minska.

Österifrån kommer dessutom ett intresse av europeiskt sönderfall. Under den stora ryska paraden till minne av andra världskriget talade Vladimir Putin om hur han vill se en värld där länder inte har säkerhetsmässiga samarbeten i block. Varje land ska stå ensamt.

För ett revanschistiskt och imperialistiskt Ryssland som, till skillnad från under kalla kriget, ritar om den europeiska kartan genom att invadera sina grannländer är ett starkt och enat Europa ett hinder. Den starka röst EU kan driva i världen för frihet, demokrati mänskliga rättigheter är ett hot mot ryska intressen.

Därför är det särskilt viktigt att EU står enat. Tondöva eurokrater i Bryssel som vill bygga en federalstat mot många medlemsländers vilja är ett hot mot detta. Likaså oresonliga anti-EU-ställningstaganden utan verklighetsförankring. En polarisering kring synen på EU är det sista vi behöver.

EU fungerar dåligt i många avseenden, men grundidén är fantastiskt bra. Unionen förtjänar mycket kritik, men kritiken bör vara berättigad och rimlig. I en på många fronter orolig värld är en grundläggande enighet viktig.

För 25 år sedan trodde vi återigen att det var ”aldrig mera krig”. Sen dess har vi haft krig på Balkan, i Georgien och i Ukraina. Trots behovet av att stå enade låter vi oss ändå glida isär just nu, vilket inte minst syns tydligt i Brexit-frågan.

Vart går Europa i framtiden? Enighet eller splittring? Krig eller fred? Det är det perspektivet vi borde ha. Långsiktighet eller kortsiktighet. Vi får inte glömma varifrån vi kommer och vad vi har åstadkommit. För den som inte lär av historien är dömd att upprepa den. Låt splittring och krig bli något vi minns – inte något vi får uppleva.

Adam Davidsson (KD)