Maria Malmer Stenergard: ”Osjysta villkor mot företagen”

Maria Malmer Stenergard 620

KRÖNIKA. Implementeringen av tre nya direktiv gällande offentlig upphandling blir den största lagstiftningsprodukten under den här mandatperioden. Direktiven är omfattande och knepiga och har föranlett ett förslag som Lagrådet har använt den stora motorsågen, och ett historiskt långt yttrande, för att skära i. Lagrådet skriver bland annat:

”Lagarna innehåller bestämmelser av skiftande slag. Flera är sådana att de knappast kräver lagform – om de alls fyller någon funktion. I lagarna finns omfattande regleringar av förfaranden och metoder som ligger varandra så nära att det kan ifrågasättas att de behövs vid sidan av varandra, särskilt som det under föredragningen har upplysts att somliga av dem knappast används”

Det där är ord och inga visor.

Men regeringen nöjer sig inte med det. Det ska bli ännu knepigare. Regeringen har nämligen bestämt sig för att använda upphandlingslagstiftningen till att genomsocialisera Sverige. Det ryktas om förslag på att löntagarägda företag ska få företräde vid offentlig upphandling. Klart är att innan sommaren kommer man att lägga fram ett förslag som i praktiken tvingar företag som vill vara med och ta del av den offentliga kakan att teckna kollektivavtal. Och den offentliga kakan är stor, närmare bestämt 600 miljarder kronor om året. Sisådär en femtedel av BNP.

Det slår hårt mot de små. Sex av tio företag med färre än femtio anställda saknar kollektivavtal. Det är inte för att de inte vill ge sina anställda sjysta villkor. Det är för att kollektivavtalen inte ger dem den flexibilitet de behöver.

Att ställa krav på faktisk kollektivavtalsanslutning strider mot EU-rätten. Därför kommer förslaget att innebära ”krav enligt kollektivavtal”. Vad det är kommer det att bli svårt för upphandlande myndighet att fastställa. På många områden finns det flera kollektivavtal. För den lilla företagaren blir det en djungel av villkor att förhålla sig till. Vill man lägga anbud vid upphandling kommer man i realiteten att tvingas in i kollektivavtalsfållan. Dessutom ska den som vinner en upphandling säkerställa att villkoren gäller även alla underentreprenörer, i alla led. Företagare som jag pratar med säger att det är en omöjlighet. Till och med de största byggföretagen tar in enskilda firmor med bara ägaren anställd. Varför skulle han eller hon teckna kollektivavtal? Det ska också nämnas att man inte kan ställa de här kraven på utländska företag med utstationerad arbetskraft. Det kommer i sin tur att leda till att företag lägger anbud från utlandet i större utsträckning och att jobben försvinner ut ur Sverige. Det är inte en politik som Sverige behöver just nu.

Regeringen har mage att kalla det ”den svenska modellen”, trots att det är allt annat än den svenska arbetsmarknadsmodellen att tvinga parterna in i avtal. I den svenska modellen ingår nämligen rätten att själva göra upp mellan arbetsgivare och arbetstagare – i eller utanför kollektivavtal. Jag som trodde att vi var överens om att vi politiker inte skulle lägga oss i det där.

Men regeringen gör det lätt för sig. Det är så lätt att peka finger. Nyligen skrev jag och Ulf Kristersson, ekonomiskpolitisk talesperson för Moderaterna, på Dagens industris debattsida att vi kommer att motsätta oss regeringens förslag om krav enligt kollektivavtal. För att värna småföretagen och därmed jobben. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) svarade med en debattartikel i Expressen. Han skrev bland annat:

”Om Moderaterna får som de vill så kommer vi fortsätta dumpa lönerna på arbetsmarknaden och svenska arbetstagare kommer att få betala priset. Samhällsklyftan kommer att vidgas och utanförskapet växa. Det är en lika omodern lösning som den är farlig för sammanhållningen i vårt land.”

Shekarabi hänvisar till upphandlingar i städbranschen där lönerna legat på 11 kr i timmen. Det tycker vi inte är sjyst. Inte alls. Det tycker vi är en usel upphandling. Det går redan med gällande regelverk att ifrågasätta och förkasta misstänkt låga bud. Oseriösa företag ska inte kunna konkurrera ut seriösa genom usla villkor. Redan i dag kan man ställa tuffa sociala krav. Upphandlarna – stat, kommuner och landsting – måste bli mycket bättre på att nyttja det regelverk som finns. Man måste också bli bättre på att följa upp upphandlingar så att kontrakten följs.

Det är det som är lösningen för att komma tillrätta med osjysta villkor. Inte att tvinga in alla i kollektivavtal. Det är osjyst mot företagen. Och osjyst mot jobben. Men regeringen väljer den enkla vägen. Tvångets väg.

Maria Malmer Stenergard (M)
riksdagsledamot, Åhus
ansvarig för offentliga upphandling i Moderaterna