Spräck filterbubblan

Olle Wästberg, som var ordförande i Demokratiberedningen, skriver intressant i Dagens Nyheter (22/2) apropå den pågående debatten om att omsvängningen i flyktingpolitiken skedde utan samtal.

”När Peter Esaiasson (DN 14/2) säger att i flyktingfrågan satte ’eliten den demokratiska lyhördheten på undantag’ har det kritiserats vad gäller hans bedömning av opinionen. Dock är det helt klart att omsvängningen från EU:s mest liberala flyktingpolitik till ’EU:s miniminivå’ skett utan förberedelse och samtal.”

Att avståndet mellan väljare och valda har ökat i Sverige, det demokratiska land som har längst avstånd mellan valen, lägger Olle Wästberg till de sedan länge sjunkande medlemstalen i de politiska partierna och de eskalerande konflikterna i främst sociala medier. ”Nätdebatten, med dess tendens att vara en ekokammare för egna uppfattningar och där man snabbt avföljer dem som inte delar ens åsikt, förstärker detta”, skriver han. Och tillägger: ”De som är aktiva i politiska partier och i civilsamhällets organisationer gräver tyvärr sin egen grav genom passivitet på nätet.”

Förmodligen finns det många partiaktiva som inte känner igen sig. Många är mycket aktiva i sociala medier, de avföljer inte åsiktsmotståndare utan accepterar följare oaktat åsikt just för att nå ut. Åtminstone så länge de inte beter sig som nättroll.

Foto: Grant CC 2.0

Foto: Grant CC 2.0

Därmed inte sagt att Olle Wästbergs analys om passivitet är fel. Facebook och Twitter är bra verktyg för att nå den egna kretsen och stärka den egna gruppen, men med den utveckling som har skett ser ingen hela bilden av debatten. Hemliga algoritmer bestämmer vilka artiklar Facebook – och numer också Twitter – lyfter in i den enskilda användarens nyhetsflöde och i vilken ordning. Något som Facebook själva försökte tillbakavisa förra året, men fått kritik för.

Om ingen aktivt tar sig utanför sin bekvämlighetszon dör den viktiga dialog som är en förutsättning för förståelse och samhörighet. Google presenterar på samma sätt inte de mest relevanta sökresultaten i allmänhet, utan de som Google anser att du, beroende på vad du har sökt på tidigare och vilka webbplatser du har besökt, sannolikt är mest intresserad av. Bubbeleffekten är slående. Att spräcka den borde självfallet vara partipolitiskt prioriterat.

Jonas Duveborn