Välfärdsföretagen behöver också trygghet

Utmaningarna för framtidens välfärd är många. Den demografiska utvecklingen gör att allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler. Äldreförsörjningskvoten väntas, enligt Statistiska centralbyråns prognoser, öka från dagens 31 till 39 procent år 2050. Ny teknik med ökade vårdmöjligheter ökar förväntningarna – och kostnaderna. Det läggs allt mer resurser på att vårda och lindra.

Det är därför nödvändigt att tänka nytt, att utveckla formerna för hur den offentligt finansierade skolan, vården och omsorgen även framöver ska kunna hålla den nivå som medborgarna kräver. Arbetsmetoder och rutiner är lika viktiga att ompröva som omfånget av de tekniska hjälpmedlen.

Tyvärr handlar debatten, med regeringens goda minne, alltför ofta om fel saker. Läs: den rödgröna regeringens problembeskrivning av ”vinster i välfärden”. Ilmar Reepalu (S), tidigare kommunalråd i Malmö, fick för ett år sedan uppdraget att föreslå hur vinsterna i välfärden ska kunna avvecklas. Det är oklart vad den utredningen landar i när den presenteras i maj 2017, men att regeringens ambition är att minska viljan för privata entreprenörer att satsa på alternativa metoder i välfärden är uppenbart.

Utöver ett rent maktperspektiv – regeringen köpte Vänsterpartiets stöd i ett besvärligt parlamentariskt läge när de gav sig på företagen i välfärden – bygger omsorgen om att utradera vinsterna i välfärden på en förvrängd verklighetsbild. Utredningen motiveras med att privata alternativ leder till lägre kvalitet och ojämlik vård. Dessutom hävdas det att tillgängligheten för patienterna och arbetsvillkoren för personalen försämras.

Inget av detta stämmer. Det finns åtminstone ingen som har kunnat påvisa något relevant samband. I själva verket är det precis tvärtom: Högre kvalitet ger större vinst. Därför är fria företagare, oavsett bransch, mycket måna om att prestera bra.

Företag i välfärden är inga människofientliga monster. Svenskt Näringsliv har i en färsk studie konstaterat att patienterna ger högre betyg åt privata vårdcentraler än åt offentliga, patienterna anser att kvaliteteten är bättre. Samma studie visade att personal hos privata arbetsgivare är mer nöjda än de som är anställda i offentlig sektor, trots att personaltätheten är mindre. Detta går stick i stäv med mantrat från de som vill att välfärden ska drivas i egen regi om att anställda i företag med vinstintresse lider. Det är snarare tvärtom: Företag med vinstintresse, vilket inkluderar idéburna organisationer i vårdsektorn som enligt organisationen Famna 2014 gjorde ett par procentenheter högre vinst än vårdföretagen i genomsnitt, månar om sin personal. Nöjd personal är en konkurrensfördel. Attraktionskraft är viktigt för den som vill kunna få nya kunder och nya anställda.

Fri företagsamhet har byggt välfärden. Många välfärdsföretag vittnar i dag om att bankerna inte längre lånar ut kapital till investeringar, vilket påverkar tillgången till vård negativt. Den trygghet som borde vara ett signum både för personal och patienter i all vård, oavsett om den är offentlig eller privat, har ersatts av otrygghet.

Klara spelregler ger trygghet. Reepaluutredningen sprider osäkerhet. Det är olyckligt. Välfärdens utmaningar är tillräckligt många ändå.

Carl Johan Sonesson (M)
oppositionsledare
Region Skåne