Oppositionens vägposition

Regionstyrelsen godkände i dag (11/2) ett positionspapper för Sydsveriges infrastruktur, framtaget av de sex regionerna i Regionsamverkan Sydsverige.

Då detta strategiska dokument till övervägande del handlar om järnvägstrafik krävde Allians för Skåne att regiondirektören ska säkerställa ”att HH-ledens och vägnätets betydelse för Skåne alltid blir en del av de infrastrukturförhandlingar som Region Skåne berörs av”.

– Yrkandet bifölls, vilket välkomnas, säger oppositionsledaren Carl Johan Sonesson (M). Vägtrafikens framtida betydelse har kraftigt undervärderats i positionspappret. Transittrafiken genom Skåne är – och lär förbli – stor på både väg och järnväg.

– HH-förbindelsen har i andra sammanhang utpekats som prioriterad, och borde lyftas fram med kraft även i detta dokument, säger Birgitta Södertun (KD). Det är högst sannolikt att en tydlig merpart av godstrafiken under många år framöver fortsatt kommer att gå på väg. Också vägnätet måste därför byggas ut och underhållas.

– Detta är väsentligt för att både kollektivtrafiken och godstrafiken ska kunna löpa smidigt också i framtiden. Matartrafiken in till arbetsplatserna i städerna kan med fördel skötas av bussar som drivs av miljövänliga bränslen, säger Birte Sandberg (C).

– Tidsplanen för den regionala väginfrastrukturen får inte försämras av skrivningar med enögt fokus på järnväg, säger Gilbert Tribo (L). Samtidigt måste utbyggnad av delen Lund-Hässleholm till fyra spår påbörjas snarast, oavsett om det blir någon höghastighetsjärnväg eller inte.

– Något bekymmersamt är det att arbetet med positionspappret lider av ett demokratiskt underskott, säger Birgitta Södertun.

Arbetet har letts av ansvarig politiker i de medverkande regionerna. Dessa politiker representerar var och en det sittande politiska styret, till exempel minoritetsstyret i Region Skåne. Någon annan ordning är svår att ha i mellanregionala samarbeten, men den bitvis livliga samhällsdebatten om vad detta betyder i form av minskad insyn blir här extra tydligt.

– Den gemensamma systemanalysen är ett förhandlingsresultat efter kompromisser på en politisk nivå som inte kan sägas tillgodose kravet på politisk representation, säger Gilbert Tribo. Ändå ska detta positionspapper användas som underlag bland annat i Sverigeförhandlingen och i arbetet med en indelning av Sverige i storregioner.

– Det är närmast meningslöst för den politiska oppositionen att i detta skede gå in och begära ändrade skrivningar i positionspappret, då det redan är förhandlat mellan så många parter. Den byråkratiska process det skulle innebära att återremittera ärendet för ny beredning och framtagande av ett nytt positionspapper skulle fördröja arbetet väsentligt – och göra det obsolet för det syfte det är tänkt, avslutar Carl Johan Sonesson.

Jonas Duveborn