Olle Schmidt: ”Delaktighet och kunskap för livaktig demokrati”

Olle Schmidt (L)

Det svenska utredningsväsendet brukar framhållas som en av grundpelarna i vår konsensusdemokrati. Så ock när jag läste statskunskap för många år sedan!

På senare år har en tilltagande kritik förekommit; utredningarna är alltför politiska, hafsigt och slarviga utan vetenskaplig grund.

Detta är inte mina erfarenheter.

Själv har jag deltagit i flera utredningar genom åren, som Ökat personval år 1993, Demokratiutredningen år 2000 och Ansvarskommittén år 2007. Senast som expert i utredningen om delaktighet i EU, EU på hemmaplan.

Ett utmärkt arbete av statsvetaren Maria Strömvik vid Lunds universitet med förtjänstfullt stöd av sekreteraren, Helena Onn.  Ett måste att läsa för alla förtroendevalda, offentligt anställda, lärare och journalister. Okunskapen om hur EU fungerar är enligt de undersökningar som utredningen genomfört monumental. Nog har jag haft en misstanke om detta genom alla de besökare jag mött under mina år i EU-parlamentet. Men riktigt så illa som nu framkommer, trodde jag ändå inte det var. EU:s beslutsmaskineri är förvisso både komplicerat och tämligen fördolt för de flesta.  Dock har det i många avseenden blivit betydligt bättre de senaste åren, inte minst genom att den öppenhetskultur som vi av tradition har i Sverige till delar har anammats av EU:s institutioner.

Sug på det här: studenter som läser statskunskap kan inte ange EU:s två lagstiftande församlingar, hela 71 procent, inte heller deras lärare tycks veta vad de undervisar i, 66 procent vet inte svaret.

Också förtroendevalda bör betänka sitt ansvar, över hälften anser sig inte kunna tillräckligt om EU.

Politiker som vet för lite, lärare som känner sig osäkra inför sina elever, okunniga journalister och en befolkning som inte verkar bry sig, det är en giftig blandning för en väl fungerande demokrati med ett livaktigt offentligt samtal.

En av slutsatserna i utredningen är att den politiska makten flyttats från politiken till tjänstemän, framför allt inom regeringskansliet och de statliga myndigheterna.

För vår region och de 33 kommunerna skulle jag vilja föreslå att samtliga fullmäktigeförsamlingar tar Maria Strömviks analys på fullaste allvar. Det är lätt att bjuda in henne för diskussion och redan nu fundera över om inte ett EU-perspektiv borde finnas med som en särskild punkt vid några fullmäktigemöten varje år!

En annan utredning som borde uppmärksammas är Demokratiutredningen under ledning av Olle Wästberg. En tung tegelsten om tillståndet i den svenska demokratin, högst läsvärd. Man behöver inte inta den i ett svep utan kan läsa den pö om pö. Mest uppmärksamhet har förslaget om försöksverksamhet för 16-åringar att delta i kommunala val rönt. Jag kände instinktivt tveksamhet, men jag tycker att ordföranden lyckades förklara argumenten ganska väl. I de länder där rösträtten är tidig tenderar röstviljan framöver i livet att öka. Norge gavs som exempel. Också EU-parlamentet har föreslagit att i kommande val till EU-parlamentet skall rösträtten inom hela unionen sänkas till 16 år. Själv var jag 21 år, när jag första gången röstade 1970, något som kändes väldigt högtidligt, minns jag.

Den andra frågan som är livligt debatterad är förslaget om att införa en folkmotion, möjligheten för ett antal medborgare att komma med förslag till såväl riksdag som kommuner och regioner/landsting.

Här finns brytpunkten mellan den representativa demokratin och den deliberativa (deltagande) demokratin – ett ständigt lika aktuellt ämne.

Jag tillhör dem som tycker det finns all anledning att se positivt på utredningens öppningar för ett bredare deltagande i den demokratiska processen.

Sanningen är ju bister för de politiska partierna, som ju för varje val som går förlorar i representativitet. Medborgarna väljer bort partierna och söker andra vägar för sitt samhällsengagemang.

Tidigare kunde jag namnen på de allra flesta skånska riksdagsledamöter, i dag tvekar jag om dem från Malmö. Detta vore ju inget problem om min bristande kunskap vore unik. Snarare är det väl så att mina kunskaper jämförelsevis inte är så dåliga!

Jag hörde att en riksdagsman ondgjorde sig över förslaget. Möjligen skulle han en stund begrunda sin egen och de 348 kollegernas anknytning till medborgarna och hur denna utvecklats genom åren?

Jag tror att idén om folkmotion är väl värd att pröva!

En allmän reflexion: skall demokratin och folkstyret kunna utvecklas och förstärkas i globaliserad värld, behövs en öppenhet av dagens styrande, där man vågar pröva nya vägar, framför allt på lokal och regional nivå.

Olle Schmidt (L)

 

P.S. Det finns massor med material för att lära sig mer om EU. Själv tycker jag EU-upplysningen.se ger en god grund. Vi i Skåne har den unika möjligheten att besöka Europaforum i Hässleholm varje år, mycket tack vare eldsjälen, Lorenz Pucher.  I år går Europaforum av stapeln den 22-25 augusti.

För övrigt: Rätt svar är ministerrådet och EU-parlamentet, vilket ni givetvis redan visste.