Det är dags för en modern arbetsmarknadslagstiftning. Att den gamla har problem inses lätt: Ungdomsarbetslösheten är stor liksom den bland invandrare. Och sjukskrivningstalen har ökat flera år i rad i ett antal branscher, i höst på hela arbetsmarknaden.

Den gamla Lagen om anställningsskydd LAS är både beskyddad och omstridd. Den ses av många, kanske främst av dem som inte varit i en uppsägningssituation som ett skydd. Samtidigt visar den sig ofta i neddragningstider vara en falsk säkerhet. Arbetsgivare och fack kommer ofta överens om åtskilliga undantag som kan slå ut även personer med lång anställningstid.  Även när den tillämpas till punkt och pricka är den ingalunda så entydig som många tror.

De negativa effekterna är många och blir på en modern arbetsmarknad uppenbara. LAS kom till i ett Sverige där de flesta arbetade i stora industriföretag, där många arbeten dessutom var tämligen utbytbara. I dag ser varken arbetsmarknaden eller de flesta branscher ut så. Alternativet till en friare lagstiftning är inte den gamla typen av livslånga anställningar i ett företag utan en än mer osäker tillvaro med korta inhopp och projektanställningar. En reform kunde vara att ge även arbetstagare – och inte enbart facket – möjlighet att teckna avtal som ersätter de lagregler som gäller när man inte kommit överens om något annat.

IMG_3408

Lagstiftningen skapar en inlåsning av de anställda där många drar sig från att byta till ett annat arbete, även när kroppen säger ifrån efter många års fysiskt arbete. Få vågar byta till ett bättre jobb när de inte vill ge upp en lång anställningstid och därmed i teorin en omfattande anställningstrygghet. Det gör kanske inte så mycket när det är lite högre lön de avstår från, men många blir kvar i arbeten där de inte trivs, varken med uppgifter, arbetsledning eller kamrater. I värsta fall leder det till sjukskrivning och att de snart har svårt att få ett annat jobb. Hur mycket de ökande sjukskrivningarna beror på detta är svårt att säga, men svårigheten att byta jubb har säkert en del i utvecklingen.

Lika mycket som LAS låser in låser det ute, framförallt unga och utrikes födda. Anställningar blir ett större risktagande för arbetsgivare, en felanställning kan kosta mycket. Därför tenderar företag att satsa på säkra hästar. De som inte har erfarenhet och pålitliga referenser riskerar att väljas bort, de som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden får svårare att passera nålsögat. Tröskeln till ett första jobb blir därför överdrivet hög. Det finns provanställningar och andra sätt att mildra problemen, men det har visat sig att inte småföretag undviker att ta risker. Och det är ju där sysselsättningsökningen borde komma.

Ibland hävdas att många företagare säger sig inte ha problem med LAS, men som någon sa: Det är som att hävda att ingen dog i andra världskriget – alla deltagare man intervjuat levde ju fortfarande. På samma sätt är de företagare som haft störst problem med anställningslagarna kanske inte företagare längre.

I stället för den falska tryggheten i LAS gäller det att skapa en riktig trygghet. För relativt många kommer de avtal som finns att likna dagens situation, andra byter bort anställningstrygghet mot bra avgångsvillkor eller högre lön. Den danska modell som kallas flexicurity kan vara en inspiration. Inte minst om man kombinerar den med den svenska traditionen av vidareutbildningar.

Moderaterna beslöt på sin partistämma att verka för att liberalisera LAS-lagstiftningen. Vi vill skapa en arbetsmarknadslagstiftning som fungerar både för dagens Sverige och för morgondagens. En som inte låser in dem med anställning eller låser ute dem som ännu inte fått ett jobb.

 

Carl Johan Sonesson (M)

Regionråd och oppositionsledare Region Skåne

Rasmus Törnblom

Förbundsordförande MUF

Louise Meijer

Första vice förbundsordförande MUF