Olle Schmidt: ”Eftertankens kranka blekhet!”

Olle Schmidt (L)

Blott några timmar innan regeringens förslag om stängning av Öresundsbron blev offentligt, hade den gamla Öresundskomiteen sitt avslutande sammanträde i Köpenhamns universitets ärorika aula. En randanmärkning; Öresundskomiteens omöjliga stavning, hälften svenska, hälften danska, går också nu lyckligtvis i graven.

Trots motstånd från i första hand Malmö och Lund blev det en enig församling bakom den nya organisationen, Greater Copenhagen – Skåne Committee.

Det kändes bra.

Men så kom kallduschen! Inte bara ID-kontroller (transportörsansvar) utan därtill möjlig stängning av pulsådern i vår region, Öresundsbron!

Vi var många som reagerade med förvåning och stor oro, och kritiken lät inte vänta på sig – och det med rätta.

Tänk om det varit Essingeleden som skulle stängas. Då hade det förmodligen varit annat ljud i skällan!

Nog kan jag ha förståelse över allvaret efter höstens tilltagande problem med det stora antal människor på flykt som vill till vårt land, men förslaget om att stänga Öresundsbron kändes panikartat. Det handlade om att regeringen skulle kunna stänga Öresundsbron utan att höra riksdagen.

Nu blev ju förslaget stoppat efter stark kritik från Lagrådet, inte minst vad gäller beredningen av ärendet. Flera partier meddelade snabbt att man därtill inte kunde ställa upp på sakinnehållet.

MP-ministrarna blev lite gladare efter dagar av vånda!

Men miljöpartisterna slog enligt min mening rekord i hyckleri – och någon skulle säkert elakt påstå att hycklande politiker har det funnits många genom åren!

När ministrarna Åsa Romson och Gustav Fridolin skulle förklara varför de ställde upp på att fälla ned brobommen fanns det ingen hejd i drastiska ordval och känslostormar. Man kan undra om den svenska regeringsformen ger utrymme för ett statsråd att skriva under ett beslut på morgonen för att vid lunch häftigt förklara hur idiotiskt just det beslutet var.

Förre centerledaren Olof Johansson motsatte sig som bekant byggandet av Öresundsbron, vilket föranledde att han fick avgå. Konsekvent och moraliskt handlat i en för honom svår fråga!

Varför gjorde inte Romson och Fridolin samma sak? Deras agerande ryms säkert inom regeringsformen, men moraliskt borde de båda ha gjort som Olof Johansson, eller varit mer varsamma med sina ordval.

Det finns ett engelskt uttryck som lyder: ”Put up or shut up!”

Vore jag miljöpartist skulle jag känna en skammens rodnad, när jag ser tillbaka på denna för oss alla så dystra och mörka höst!

Också den danske statsministern som i dag är starkt kritisk mot den svenska regeringen har anledning att fundera över hur begåvad hans anti-flyktingstrategi har varit?

Det vi lärt oss under hösten är att samarbete mellan länderna är det enda sättet att lösa den kris som EU befinner sig i.

Vad händer nu?

Öresundsbron förblir förhoppningsvis öppen, men de 16 000 dagliga pendlarna går en besvärlig tid till mötes. Med köer och förseningar.  Förmodligen håller höstens dramatiska läge på att stabiliseras, så att tiden för kontroller kan bli kort.

De redan vidtagna gränskontrollerna och övriga åtgärder gör att färre flyktingar söker sig till vårt land. Dock hoppas jag att beslutet om ID-kontroller kontinuerligt omprövas, helst varje månad.

Nog är det ödets ironi att när Öresundskomiteen går i graven efter tjugotvå tämligen succérika år, riskeras ett stando för den fortsatta integrationen över Öresund.

Må vi hoppas att nästa år inte blir ett nytt ”Annus Horribilis”

Min tre nyårsönskningar:

  1. Stoppa IS och kriget i Syrien och skicka al-Assad till krigstribunalen i Haag!
  2. Sverige skall fortsatt vara ett anständigt land som värnar asylrätten, även i svåra tider.
  3. Vi som bor och verkar i Öresundsregionen skall veta att vår regering i Stockholm också värnar våra intressen!

Olle Schmidt (L)