Jobbfixarpeng för en modern arbetsmarknad

Behovet av en förändrad arbetsmarknadspolitik är större än någonsin. Därför har Centerpartiet föreslagit att SKL ska bidra till ett regionalt pilotprojekt där en samordningsmodell mellan kommuner, arbetsförmedling och fristående arbetsförmedlare testas för införande av en jobbfixarpeng.

Ett skäl att vi driver den här frågan är att arbetsmarknadspolitiken tar stora resurser i anspråk. Endast Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader uppgår till drygt sju miljarder kronor. Lägg därefter till arbetslöshetsersättningar och aktivitetsstöd som kostar drygt 30 miljarder kronor och övriga arbetsmarknadspolitiska program som kostar drygt nio miljarder kronor per år. En fungerande och effektiv arbetsmarknadspolitik är således inte bara viktigt för de arbetssökande – även övriga skattebetalare bör kunna förvänta sig goda resultat från de investeringar som görs varje år.

Tyvärr får varken arbetssökande eller övriga skattebetalare valuta för sina insatser. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken fungerar inte och ett avgörande skäl är för många och för otydliga uppdrag. I dag förväntas Arbetsförmedlingen kontrollera och administrera utbetalningar av olika ersättningar. De ska matcha arbetssökande och arbetsgivare, öka arbetssökandes anställningsbarhet, guida tidigare sjukskrivna och nyanlända till arbetsmarknaden samt upphandla privata aktörer.

Arbetsförmedlingen har ibland också motsägelsefulla roller. När arbetsförmedlingen ringer till en arbetssökande vet hon inte om det är för att hjälpa henne att hitta ett jobb eller för att kontrollera att hon inte fuskar med sin ersättning. Detta skapar både osäkerhet och oro och riskerar urholka Arbetsförmedlingens förtroende bland allmänheten. Ytterligare ett problem är att endast en liten del av småföretagen väljer att vända sig till Arbetsförmedlingen när de ska rekrytera.

Sammantaget ger detta dåliga förutsättningar för kommunerna att få det nödvändiga ökade inflytandet över arbetsmarknaden och samordnade insatser för den enskilde försvåras i stället för att underlättas.

Så i stället för att hänvisa arbetssökande till Arbetsförmedlingen, som alltså förmedlar få faktiska jobb och dit få jobbskapare vänder sig, vill Centerpartiet införa en jobbfixarpeng. Jobbfixarpengen fungerar ungefär som skolpengen. Det är en peng som följer den arbetssökande till den förmedling som hon och Arbetsförmedlingen finner bäst lämpad att hjälpa henne komma i varaktig sysselsättningen. Pengen är också i huvudsak prestationsbaserad vilket skapar goda incitament.

Utbetalningen av jobbfixarpengen sker i tre steg: vid inskrivning, jobb och varaktighet i jobb. Ersättningssummorna baseras på vilka behov och förutsättningar den arbetssökande har. Det innebär att ju svårare den enskilde bedöms ha att få jobb desto högre ersättning erbjuds förmedlingsaktören. Våra beräkningar visar att jobbfixarpengen för de allra mest utsatta skulle kunna uppgå till ca 80 000 kronor – utan extra kostnader.

Genom en jobbfixarpeng får arbetssökande möjlighet att välja arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen ansvarar för att certifiera de fristående arbetsförmedlarna. För att ge de fristående arbetsförmedlarna möjlighet att verka på lika villkor renodlas Arbetsförmedlingens roll som myndighet. De fristående arbetsförmedlarnas förmåga att få arbetssökande i jobb ska utvärderas kontinuerligt och redovisas i en offentlig rating. Detta för att synliggöra och underlätta för arbetssökande och arbetsgivare att välja och välja bort.

Centerpartiet anser att jobbfixarpengen på sikt helt bör ersätta Arbetsförmedlingens egna förmedlingsinsatser. Vi tror att den här modellen skulle ge goda förutsättningar för Sveriges kommuner och landsting att få ett ökat inflytande och delaktighet i utformningen av arbetsmarknaden men framförallt skapar den förutsättningar att utveckla ett nytt system som fokuserar på att den enskilde ska få en lyckad väg in på arbetsmarknaden.

Birte Sandberg (C) gruppledare, Region Skåne