Christer Nylander: ”Bättre beredskap för flyktingkrisen”

Christer Nylander 620 border

Sverige står inför en tid av kris och stora utmaningar, det märks inte minst i Skåne. Att vandra runt några timmar på och runt Malmö C eller Trelleborgs hamn ger en bild av Sveriges nya utmaningar som man inte ser någon annanstans i landet.

Många människor vill hjälpa till. Frivilliga rycker ut och hjälper till. Myndigheter lägger regelböcker åt sidan. Skolor försöker starta nya klasser i en takt vi aldrig sett i Sverige. Många är också oroliga för vad det som nu sker innebär för framtiden. Runt om i landet och särskilt i Skåne, ser vi hur krisen påverkar. Vad detta leder till på sikt vet vi inte.

Vi politiker måste nu visa att man ser utmaningarna, men vi måste också presentera konkreta, pragmatiska lösningar på akuta problem samtidigt som vi visar på en väg som leder Sverige in i en bättre framtid. Det politiska ledarskapet som skulle behövas saknas. Det är därför allianspartierna varit beredda att hjälpa till. Jag tror att vi kommer att behöva göra mer och det ganska snart.

Det är i extraordinära situationer som denna som man märker om landet är rustat för kriser eller ej. Många verksamheter fungerar trots allt. Många offentliganställda i kommun, region och stat gör stora insatser, ofta långt större än vad som kan förväntas av dem. Frivilliga strömmar till när det offentliga inte räcker till. Det är mycket bra, den flexibilitet som finns i civilsamhället och som behövs i denna situation varken kan eller ska offentlig sektor kunna leverera.

En mycket akut fråga är hur trygghet och säkerhet ska upprätthållas. Det gäller inte minst för de människor som väntar på besked om uppehållstillstånd och är livrädda för att också deras boende, som många andra, ska sättas i brand.

Det är tydligt att polisens resurser inte räcker till. Polisens resurser används idag till akuta insatser som gör att annat måste nedprioriteras. Det talas om tydligt ökade rekryteringsbehov på kort och lång sikt.

Det märks nu att det var ett misstag att avveckla beredskapspolisen. Avvecklandet av beredskapspolisen 2012 resulterade i att samhällets förmåga att hantera kriser kraftigt försämrades. Grunden för all effektiv krishantering är att den inte i alltför stor omfattning får sätta ordinarie verksamhet ur spel. Därför är det avgörande i krissituationer att kunna sätta in en resurs med polisiära befogenheter som är fristående från polisens kärnverksamhet.

Beredskapspolisen fanns för att bistå den ordinarie polisen. Den kunde vara till stor nytta vid flera olika situationer. När samhället ställs inför stora påfrestningar oavsett om det handlar om försvarspolitiskt relaterade hot eller kriser till följd av exempelvis naturkatastrofer kan beredskapspolisen avlasta den ordinarie polisen. Vi har tydligt sett behov i samband med skogsbränder och stormar. Nu ser vi behov i samband med flyktingkrisen.

I världen råder flyktingkris. Människors vardag förändras, både de som flyr och de som bor i samhällen som tar emot. Mest förändras naturligtvis livet för dem som får packa det mest nödvändiga i en väska, tar sina barn i handen och lämna sin bostad. Det är när man i grunden försöker sätta sig in i hur livet är för dessa människor som man fylls av beslutsamhet och ser att här måste också jag hjälpa till.

Men känslan av att vilja hjälpa till räcker inte. Man måste också göra saker här och nu. Dessutom måste man orka ta ett par steg tillbaka för att se vad det är som händer nu och vad det innebär för framtiden. Men för att kunna göra den sortens analys måste man känna att det akuta läget är under hyfsad kontroll. Det gäller oss alla, oavsett om vi är politiker eller ej. Det är därför det är så viktigt att ha en extra resurs att sätta in när krisen blir akut, svår att överblicka och tär på resurserna så att systemen stressas. Den resursen fanns i beredskapspolisen. Den avvecklades 2012, det var feltänkt.

Christer Nylander (FP)
riksdagsledamot från Kristianstad