Torbjörn Tegnhammar: ”AKB styr, Löfven ser på”

Torbjörn Tegnhammar 620 border

Alliansens överenskommelse med regeringen om hanteringen av flyktingkrisen är en välkommen händelse i svensk politik. Det är en styrka att få ett blocköverskridande samarbete att fungera i kristider. I en tid där inget av blocken lyckas få majoritet är det glädjande att de två största blocken visar handlingskraft och ansvarstagande för Sverige.

Från ett moderat perspektiv var det hela ändå lite chockerande. Låt mig förklara varför. Endast några dagar innan Alliansen i dag höll pressträff med regeringen om migrationsuppgörelsen hade vi avslutat vår partistämma i det soliga Karlstad.

Efter en tid av politiskt vakuum och oklar riktning kändes det verkligen som att Nya Moderaterna fick en tydlig riktning igen. Vi tog både tuffa diskussioner och tuffa beslut. Fötter sattes ned i en lång rad frågor som är avgörande för Sverige. I migrations- och integrationsfrågorna fattades särskilt många beslut.

Vi ska gå över från permanenta uppehållstillstånd som standard till tillfälliga sådana. Försörjningskrav vid anhöriginvandring ska införas, på riktigt den här gången. Listor över ”säkra länder” ska införas i syfte att snabba upp asylprocessen. Alla kommuner ska vara med och ta ansvar för flyktingmottagandet. Bara för att nämna några exempel. Vad var det då som var chockerande? Jo, fem dagar efter att partistämman avslutades av partiordförande Anna Kinberg Batra var dessa förslag redan en politisk verklighet. Regeringen gick Nya Moderaterna till mötes på samtliga dessa punkter. Vad som var regeringens politik som förhandlades bort är lite oklart eftersom någon sådan politik inte har presenterats.

Många socialdemokrater bör också finna sig i något av ett chocktillstånd. Vad var det som hände egentligen? Hur kommer det sig att Nya Moderaterna från sin oppositionsroll plötsligt dikterar villkoren? Malmösossen Daniel Wolski skrev på Facebook:

”Idag är en mörk dag för svensk socialdemokrati”.

Jag kan förstå honom. Samtidigt blir det så här när man går in i en förhandling utan egen politik och att sakna egen politik för en krissituation, i regeringsställning, är oförsvarbart.

Så vem styr då Sverige? I dag var det åtminstone Anna Kinberg Batra och övriga Alliansen även om Stefan Löfven på pappret fortfarande är statsminister. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Fler beslut från den moderata partistämman behöver genomföras för att få den svenska integrationen att fungera.

Sverige behöver underlätta för företagande och fler enkla jobb. Skatter på jobb behöver sänkas, i synnerhet för dem med de lägsta inkomsterna. Vidare behöver lagen om anställningsskydd reformeras så att diskrimineringen på arbetsmarknaden av unga och utrikesfödda kan upphöra. Förslaget om ett första jobbet-avdrag kan också spela en avgörande roll för utrikesföddas inträde på den svenska arbetsmarknaden.

Så där ser det ut, Stefan Löfven. Låt Anna Kinberg Batra sätta sig i förarsätet även gällande dessa frågor. Det hade varit utomordentligt bra för Sverige men kanske ännu en mörk dag för svensk socialdemokrati.

Torbjörn Tegnhammar (M)
oppositionsråd i Malmö