Christer Nylander: ”Snart faller Löfven”

Christer Nylander 620 border

Det är möjligt att man som oppositionspolitiker bör vara glad över att vi har en så historiskt svag regering, men man måste ju också tänka på invånarna och på  landets bästa. Och då är situationen verkligen oroande.

Vi har en lång tradition av minoritetsregeringar i Sverige. Skillnaden mot i dag är att regeringen dels består av ett parti som har svårt att samarbeta med andra – eftersom man är så splittrad internt och har en rätt inaktuell bild av sig själv som politikens centrum – dels av ett parti som har genuint svårt att ta ansvar. Till detta ska man lägga att varken statsministern Stefan Löfven eller vice statsminister Åsa Romson (vad nu den titeln är värd?) är ledare som inger förtroende när de framträder.

Situationen blir än mer komplicerad av att vi har ett parti i riksdagen som har bestämt sig för att bryta alla regler (försök spela schack med någon som behandlar alla pjäser som drottning) och hotar fälla alla regeringar som inte dansar efter deras pipa. Ja, då blir det rätt komplicerat. Decemberöverenskommelsen som var tänkt som en del av lösningen på denna komplicerade situation har nu fallit. Spelplanen är därmed förändrad. Men det är inte verkligheten.

Omvärldsläget är mycket bekymmersamt. Putin agerar för att återge Ryssland stormaktsglans och en ledande roll i världspolitiken. Få experter ser möjligheter till snar lösning av Syrienkonflikten. Världskonjunkturen verkar vara fortsatt trevande och den kinesiska utvecklingen är svårförutsägbar. USA är inne i en lång besvärlig valkampanj. EU-samarbetet hade  kunde fungera betydligt bättre. Flera kommuner har gått in i krisläge för att hantera en kraftigt ökad tillströmning av asylsökande. Behoven av att förbättra såväl skola som företagsklimat och arbetsmarknad är fortsatt stora. Det är ärligt talat rätt svårt att tänka sig att svaret på dessa utmaningar är en regering ledd av Löfven och Romson.

Läget är alltså att vi har fortsatt stor oro i omvärlden, men en ännu svagare regering. Hur ska då oppositionspartier agera? Jo, rimligen som oppositionen alltid ska agera. Tuff i sin kritik mot regeringens svagheter. Konstruktiv i sina försök att vrida Sverige i en något mer borgerlig riktning. Entusiastisk över möjligheterna att snart få ta över.

Alliansens styrka inför valet 2006 var att det var fyra partier med olika program som bestämde sig för att samarbeta. Det fina var att de fyra allianspartierna förstärkte varandra. Vi blev tillsammans mer än summan av våra partier. För de rödgröna är dilemmat att deras samarbete fungerar så dåligt att helheten blir mindre än delarna. Vi förstärkte varandra, de försvagar varandra. Vi såg till så att alla vann på samarbetet, de ser till så att alla ingående partier förlorar (dessutom förlorar merparten av de svenska hushållen).

Det är viktigt att Alliansen på kort sikt är en skicklig opposition i riksdagen, men parallellt måste vi förbereda oss på det som kommer efter Löfven. Då är det centralt att påminna om tiden före 2006. Vi behöver nu alla fyra, var och en för sig och ibland tillsammans, fylla på med ny samhällsanalys, nya inriktningar och nya reformidéer. Det är så vi skapar den dynamik som gör att vi  tillsammans åter blir starkare när vi så småningom ska ta över regeringsmakten igen. Och det kan bli ganska snart.

Löven faller nu i Skåne. Jag tror att Löfvens regering också snart faller.

Christer Nylander (FP)
riksdagsledamot från Kristianstad
vice ordförande i utbildningsutskottet