Jeanette Bohman: ”Fast i protokollsdjungeln”

Jeanette Bohman 620 border

Ett företagsklimat i världsklass har vi alla förutsättningar att skapa i vårt land. Vi är ett företagsamt folk med många idéer som omvandlas till företag som i sin tur skapar jobb och tillväxt. De flesta företag är små, kanske enmans-, fåmans-, familjeföretag när de startar. Tid och kapital satsas stort för att förverkliga idéer och drömmar, företaget kanske anställer personal och växer, avtal knyts mellan företaget och dess kunder och leverantörer.

För många är resan från att vara anställd till att bli företagare smärtfri och enkel, men långt ifrån för alla. Det finns trösklar och hinder såsom lagar och regler som bedöms olika beroende på vilken tillsynsman du möter och vilken kommun du är verksam i. Osäkerheten om vad som är rätt och fel blir påtaglig och drömmen om att bli företagare kan slås i spillror.

Jag förfäras när jag läser om restaurangen som inte får servera hamburgare som inte är genomstekta, alltså rosa. Restaurangen har tagit prover på köttet men miljöförvaltningen menar att det kan vara annorlunda andra dagar. Känns det inte som att det är viktigare för myndigheten att frågan besvaras rätt än att köttet behandlas rätt? Är det viktigare för myndigheten att fälla än att fria.
– Det är inte kul längre, säger krögaren. Jag förstår precis vad han menar.

Det kanske känns för honom som det känns för den lilla hotellverksamheten när varje ny brandinspektör har nya regler och krav på fastigheten, saker som kostar enorma pengar och skapar en osäkerhetskänsla av om man gjort rätt eller fel. Rätt i protokollet kanske till nästa inspektör bestämmer att det ska vara ett annat protokoll.

Rolighetskänslan kan inte heller vara på topp för fäbodkullan Tin Gumuns på fäbodbruket Karl-Tövåsen. Stället har ingen elektricitet men Skatteverket kräver att de ska installera ett kassaregister för den kaffestuga de driver. Kassaregistret drivs på el. Ger hon upp detta så stängs ett turistmål som lockar över 10 000 besökare varje år.

Inte blir det roligare heller när fakturorna för inspektionerna dimper ner i brevlådan hos företagaren. Praxis är att företagen förbetalar detta. Oavsett om inspektion utförs, hur länge den pågår och vilket arbete som egentligen görs. Kan företaget få tilltro till en myndighet som redan fått betalt för ett arbete som ej ännu utförts? En del avgifter bygger dessutom på företagets omsättning av till exempel alkohol vilket betyder att ju mer alkohol restaurangen säljer, desto mer pengar håvar myndigheten in utan att för den skull göra någon större insats. Vad kan vi kalla det? Smygskatt? Provisionsskatt?

Det här är en stor del av företagsklimatet, bemötandet och förståelsen av hur ett företag, just det företaget drivs, ödmjukhet inför företagens förutsättningar, pengar och resurser i övrigt. Det är det här som många ickeföretagare inte har en susning om, det är det här som kan skrämma vilken entreprenörshjärna som helst att låta bli att förverkliga sin dröm eller stänga det man en gång startat. Det är det här som måste förändras om vi ska ha ett företagsklimat i världsklass där människor tillåts att vara entreprenörer och omsätta idéer till verklighet.

Företagsombudsmannen som jag efterlyst i många år skulle verkligen vara ett välkommet tillskott, en ombudsman som kan vara en tillgång när tillsyn och beslut känns godtyckliga, som kan påvisa att krav som gäller i en kommun inte gäller i en annan, som kan vara en företagares trygghet och hjälp när man känner att orättvisan är där och musklerna inte räcker till.

Företagen är samhällets livsådra och en tillgång som skapar jobb och tillväxt – de behöver ett mycket varmare klimat för att växa ännu mer!

Jeanette Bohman (C)