Maria Malmer Stenergard: ”Yttrandefrihet även för ytterligheter”

Maria Malmer Stenergard 620

Plötsligt står vi i en tid då det är legitimt att ställa grupper mot varandra. ”Jag är inte rasist, men …” får jag höra nästan dagligen när jag möter människor på stan. Det skrämmer mig. Var och en har unika förutsättningar, drömmar och viljor. Varje gång som en människa grupperas och tillskrivs gruppens generella egenskaper, förbises en del av den människans särart. Därför vägrar jag att dela upp människor i grupper.

Vänstern (som jag trots stycket ovan väljer att benämna i grupp, eftersom de själva förespråkar det) har alltid delat upp människor i så kallade klasser och gärna hetsat dessa klasser mot varandra. Av någon anledning, som jag inte kan förstå, har det varit accepterat. Vänsterns hat tycks så mycket ”finare” än andras hat.

Och eftersom Vänsterns hat, enligt deras eget sätt att se det, är så mycket bättre än andras hat, så anser de sig ha rätt att dra ner Sverigedemokraternas affischer i tunnelbanorna i Stockholm. Jag är inte förvånad. Demokrati och acceptans för andras åsikter har aldrig varit någon paradgren hos den fina Vänstern.

Jag tycker att Sverigedemokraternas reklamkampanj är stötande. På anslagstavlan i mitt privatägda café (om jag någon gång driver ett sådant) skulle jag aldrig låta dem basunera ut sina främlingsfientliga åsikter. Jag vill inte på något sätt bidra till spridningen av deras budskap.

Men den som förvaltar och styr det offentliga rummet har att följa lagar och regler. I det offentliga rummet måste yttrandefrihet råda. Och yttrandefriheten ger Sverigedemokraterna all rätt att väcka anstöt och att provocera. I fria demokratiska länder spelar friheten att yttra sig en central roll. I diktaturer förtrycks den varje dag. Bara där fritt meningsutbyte kan ske, råder full frihet.

Så länge politisk reklam accepteras i det offentliga rummet, i detta fall på tunnelbana och bussar, så är det fel av dem som tillfälligt bestämmer över det offentliga rummet att censurera budskapen och avsändarna. Det ska i stället vara demokratiskt stiftade lagar som sätter ramarna för vad som tillåts.

I Region Skåne väljer man nu att efter eget tycke förbjuda SD:s reklamkampanj på Skånetrafikens bussar. Och det gör man trots att Justitiekanslern, som är åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål, klart och tydligt har sagt att kampanjen inte strider mot svensk lag.

Jag blir djupt bekymrad när företrädare för såväl Moderata Ungdomsförbundet som Folkpartiet väljer att uttrycka sitt stöd för beslutet. Jag tänker här försöka att undvika att framstå som mossig och jag avstår därför från att hänvisa till Orwell eller andra betydelsefulla anhängare av yttrandefriheten, såsom nobelpristagare från förtryckta länder. Jag nöjer mig i stället med att ställa en fråga till de skånska politiker som anser sig ha rätt att välja vad som får framföras:

Om Sverigedemokraterna i fria allmänna val på ett legitimt sätt skulle ta makten i Region Skåne, skulle de då äga motsvarande rätt att censurera era åsikter?

Maria Malmer Stenergard (M)
riksdagsledamot från Åhus