Maria Malmer Stenergard: ”I en grisbondes djungel”

Maria Malmer Stenergard 620

Sven Olsson i Lillehem i Skåne har fött upp utegrisar sedan 1980-talet. Det är en småskalig uppfödning där grisarna får ett bra och harmoniskt liv med stora fria ytor att röra sig på.

År 2004 tog sig en vildsvinsgalt in i Sven Olssons hägn. Lite senare föddes åttio ”blandgrisar”. Det visade sig att köttet höll mycket hög kvalitet och det efterfrågas nu av såväl konsumenter som stjärnkrögare. Själv har jag numera svårt att tänka mig en jul utan Lillehemsskinka på bordet.

Men Sven Olsson har fastnat i byråkratin. Eftersom blandgrisar klassas som vilt, får de inte transporteras levande till slakt. Men man får inte heller avliva djuren på plats. För det krävs att djuren hålls inom vilthägn, menar Länsstyrelsen. Efter ansökan och tre års (!) väntan på Naturvårdsverkets utlåtande har det visat sig att nuvarande hägn inte duger som vilthägn. Investerings- och underhållskostnaderna för ett regelrätt vilthägn kan inte bäras av dagens småskaliga verksamhet.

Här har vi har alltså en entreprenör som har en strålande affärsidé. Han står för innovation, god djurhållning och möjlighet till sysselsättning på landsbygden. Men där – mitt ute på landsbygden, på gränsen till Österlen – har han fastnat i en djungel. Det är en djungel av märkliga regler och byråkraters snäva tolkningar av regelverket. I den djungeln orkar inte Lillehemsbonden mer. Nu tänker han lägga av.

För detta bär vi politiker fullt ansvar. Varje vecka står det ledamöter i Sveriges riksdag och talar om behovet av att främja entreprenörskap, att bidra till en levande landsbygd och att minska regelkrånglet. Men få av de vackra orden blir till skapelser i den politiska verkstaden.

Jag säger inte att det är enkelt. Alliansen hade ett tydligt mål att minska regelkrånglet och lyckades med en del. I sammanhanget kan till exempel nämnas att vi möjliggjorde för mobila gårdsslakterier. Det är bra för uppfödarna och det är framför allt bra för djuren som slipper stressande transporter. Men det finns så mycket mer att göra.

En början är att inte krångla till det ytterligare. När vi som lagstiftare överväger nya lagar bör vi alltid ställa oss frågan om de verkligen behövs, om de försvårar ytterligare eller om de kan anpassas bättre. Tyvärr har jag under mitt första riksdagsår sett mycket lite av sådant resonemang. På ett område som jag själv ansvarar för, offentlig upphandling, har regeringens förslag hittills präglats av riktiga knepigheter som krav på kollektivavtalsliknande villkor och krav på socialt ansvarstagande. Men detta kräver en egen krönika.

Alla politiska frågor måste inte bli strider. Jag hoppas att nuvarande regering vill ta krafttag för att minska byråkratin och för att skapa större gummiband för den som ska tolka regelverken. I detta arbete vågar jag lova att Alliansen skulle kavla upp ärmarna och stötta regeringen.

Men det är hög tid att sätta igång nu. Lillehemsbondens tid håller på att rinna ut. Han trivs inte i djungeln. Han trivs bäst i öppna landskap.

Maria Malmer Stenergard (M)
riksdagsledamot från Åhus