Maria Malmer Stenergard: ”Attityder säger mer än ord”

Det var förvisso fredagen den trettonde, men jag tror inte att det bara var otur som gjorde att folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S) var försenad till en interpellationsdebatt i riksdagens kammare. Han hade inte direkt andan i halsen när han, ett par minuter sen, ställde sig i talarstolen och fick finna sig tillrättavisad av vice talman Tobias Billström. Det är viktigt att man passar tider.

I en debattartikel i Aftonbladet i december skrev Gabriel Wikström att ”vi” nu helt stänger dörren för gårdsförsäljning av alkohol genom att lägga delbetänkandet ”Gårdsförsäljning” (SOU 2010:98) till handlingarna. ”Vi” var han själv och ordföranden för nykterhetsorganisationen IOGT-NTO. Hade man inte vetat bättre så hade man kunna tro att ministern var lite på örat när han valde kommunikationssätt. För precis som min kollega Johan Hultberg uppmärksammade i sin interpellation till ministern, så är det anmärkningsvärt att den rödgröna regeringen väljer att förmedla sin politik på detta sätt, tillsammans med en part i målet. Man kan fråga sig vad nästa steg blir; en debattartikel med veganrörelsen om att skatten på rött kött ska höjas?

Riksdagens kontrollmakt är en viktig del i demokratin. Möjligheten att ställa interpellationer, frågor som besvaras av statsråden under en interpellationsdebatt i riksdagens kammare, är ett av flera sätt för enskilda riksdagsledamöter att granska regeringen.

Gabriel Wikström hade inte tid att besvara Johans interpellation inom de föreskrivna fjorton dagarna. Sånt händer. Nytt datum för svar skulle bli fredagen den 13 februari. Men när debatten var tänkt att börja var han alltså ännu en gång försenad. Han bad inte ens om ursäkt för sin sena ankomst. Och då har han ändå gått i den socialdemokratiska skolan.

Interpellanten ställde den retoriska frågan om de båda förseningarna månne var ett uttryck för hur styvmoderligt regeringen behandlar frågan om gårdsförsäljning och vilken nonchalant inställning man har till de entreprenörer som försöker verka i branschen. Frågan var befogad. Gårdsproducenterna har en enorm potential att bidra till ökad turism och till att marknadsföra Sverige och svensk måltidskultur. Om man tillät gårdsförsäljning skulle man kunna få en mer levande landsbygd, inte minst här i Skåne. För att inte tala om att jobben skulle kunna växa. Det handlar inte om alkoholpolitik utan om näringspolitik. I den utredning som folkhälsoministern, tillsammans med nykterhetsrörelsen, lade till handlingarna, har utredarna gjort bedömningen att ”om man inför utredningens modell för gårdsförsäljning kommer det inte att leda till några negativa konsekvenser för folkhälsan av betydelse.” Sverige är i dag det enda land i EU som inte tillåter gårdsförsäljning, trots att det finns även andra länder med alkoholmonopol.

Redan i december förra året ställde även jag en interpellation till Gabriel Wikström om gårdsförsäljningen. Den skulle besvaras fredagen den 23 januari. På måndagen innan, när jag som bäst satt och förberedde debatten, fick jag ett meddelande om att statsrådet hade fått förhinder på grund av andra åtaganden. Nyfiken på vilka dessa var, så kikade jag på regeringens hemsida, där statsrådens kalendrar finns. Folkhälsoministern hade flera aktiviteter den veckan – han skulle exempelvis gå på idrottsgalan – men torsdag, fredag, lördag och söndag var blanka.

Nåväl. I mars ska jag få svar. Jag har få förhoppningar om att ministern ska nyktra till i den här frågan. Men jag ser fram emot debatten.

Maria Malmer Stenergard (M)
riksdagsledamot